Storstryk på Havsbadet, Trettondagsafton 2008

Gårdagskvällen var fantastisk!

För det första att umgås med systrarna och mamma.
God mat och efterrätt! (Tack mamma).
Logistikproblemen gjorde att det inte blev riktigt i så lugn och ro som
åtminstonde jag hoppats på, men vad kan man göra?

Öjeby kyrka firade 600 år. Respekt.
Storstryk och Maria Lundqvist stod på programmet.
Kyrkan var fullsatt (överfull?)
Vi fick plats på övervåningens andra rad.
Det innebar att vi fick stå upp för att se någonting alls.
I och för sig passade det min kassa rygg riktigt bra.
Jag kan dock säga att det finns väl inga andra än Storstryk  i hela världen
som jag skulle stå upp för i två timmar för. Lite nytt och lite gammalt.
Versionen av "Hallelujah" rörde mig till tårar och stämmningen
gick att ta på.

Eftersom jag lyssnar på dem i bilen varje dag så kan jag säga
att min favorit för stunden är "Hey ya". Roligt att höra den live.
Jag la en understämma.
(Mamma funderar på om jag borde sadla om till tenor.*skrattar*)
Jockes "Vem är Du" var oroväckande träffande.Och vacker på samma gång.
Som vanligt har jag glömt vad U2 låten Jocke kör solo på, men han skapar magi.
Sen att han vågar ge sig ut i publiken är ett plus!
När Stefan sjunger "So sick" stannar klockorna.
Jag riktigt älskar det!


Maria Lundqvist var ömsom tänkvärd och ömsom galen.
Imponerande på alla sätt och vis.
Sally dansade balett. Jag kunde inte stå still så mycket skrattade jag!


Storstrykarna funderar på att kanske ge ut nåt på platta
(säger man så fortfarande).
Äntligen säger jag!
Detta pratade jag om med Jocke och Stefan på PDOL:s efterfest för två år sedan.
Då lät det inte som det var så sugna.
Skoj att de kanske har ändrat sig!

Ni som läst förr vet ju hur bra jag tycker att bandet är.
Kan då människan aldrig säga någonting negativt?
Nej. Inte negativt.
Däremot något som kan bli ännu bättre.
Alla är fantastiska sångare( fast på olika sätt)
Krister måste fatta att det även innefattar honom.
Det skulle vara önskvärt om Stefan och Micke öppnade ögonen
när de sjunger lite oftare. Där har Jocke kommit längst, alltså med scenuttrycket
och förmågan att skapa den där extra kontakten med publiken.

Själv har jag en tendens att blunda när jag sjunger så jag får väl ge mig sjäv
samma förbättringspunkt på agendan i rättvisans namn.


På morgonen har jag städat så jag är helt slut.
A. har precis somnat och nu ska jag också vila.