Svärmor är här. Hon dammtorkar.

Det höll hon på med igår också så köket, matplatsen, hallen, vardagsrummet och
snart lilltoan är rena och luktar gott. Hon är guld värd svärmor.

Det enda jag behöver göra är att stå ut med käcka (nåja) utrop som
"Huvva va' dammigt", "kolla vattnet är alldeles svart" och "visst ska vi rensa i
linneskåpet när du återhämtat dig".

Det känns inte som en större uppoffring med tanke på det jag får.


För övrigt har jag utvecklat hat mot den där Eyraflatnajäkeln.