Jag gillar verkligen hur mina barn samverkar vid så ung ålder.
LillA hade ätit klart vid tolv ungefär så jag och maken
kunde gå och lägga oss.
Kunde jag sova?
Nej.
Läste en stund.
När jag blivit tillräckligt trött och höll på att somna så
väcktes jag av StorA som hade mardrömmar.
När jag frågade den gråtande StorA hur det var svarade han:
Jag ser ingenting

Det är för att du har täcket över huvudet, svarade jag som
den insiktsfulla modern jag är.

Han somnade raskt om.
Jag återvände till sängen.
Precis när jag håller på att somna vaknade LillA.
Ilsket gråtande.
Man kan ju lätt tro att pojken aldrig får mat.

Det var kring halv tre och han är än vaken.
Han har ätit som en tok. Och bajjat.
Två fulla blöjor.

Ska ge det lilla som är kvar och sedan hoppas på att få sova.

Om inte StorA bestämmer sig för att göra en tidig morgon.

Tack mina barn för att ni är så synkade så jag slipper sova.