Plötsligt händer det.

Ikväll hör vi hur sonen (som befinner sig på altanen) hälsar på någon.
Denne någon visar sig vara en kille i femårsåldern som flyttat
in i huset bakom oss under vintern.
Fattar ni hur jäkla bra det är?
Det finns nästan inga barn kring oss, förutom grannens, men de
är mycket äldre.

Pojkarna börjar leka på deras gård, och när jag går för att hämta honom
träffar jag på mamman/den nya grannen.

Undrar dock vilket första intryck jag gjorde.
Vi hade nämligen ätit gomiddag, druckit ett glas vin och
jag var iklädd mjukisbyxor, en gigantisk T-shirt och
krönde det hela med foppatofflor.

En cigg i mungipan och det hela hade varit komplett liksom...


Hoppas att det inte är sant ni vet det där som reklamen sa:
"Because first impressions lasts."