Makens starka sidan är inte komplimanger.
Främst för att han aldrig sällan ger några överhuvudtaget.

Jag har fått två verbala som jag kan erinra mig om och
då har vi ändå snart hållit ihop i 12 år.

1. Han var kär i mig för att jag hade utsläppt hår.
(sagt inför vittnen)

2. Han hävdade att jag och Jessica Biel var lika.
Jag väntade skitlänge på att han skulle börja skratta,
men det kom aldrig. (Jag är övertygad att han
ljög, men vågade inte ta tillbaka det då det kom så spontant.)

Plötsligt hände det igen:
Jag ringer Maken på jobbet och han svarar (såklart).
Orsaken till samtalet att jag helt enkelt vill veta hur mycket han
fått i skatteåterbäring (själv fick jag hånfulla 262 kr).

När jag frågar var han göra får jag svaret:
Sitter på toan och baj**r och tänker på dig.

Som jag sa.
Det där med komplimanger är inte hans starka sida.

Det råd jag härmed vill ge honom är gamla slagdängan
"Övning ger färdighet".

Med det sagt så kan jag också säga att jag inte håller
andan i väntan på att det ska ske.



Ha en fin lördag!
♥
Frida