True colors

Det var en jobbig eftermiddag igår så jag är fylld av tankar.

På dagen hade jag hållt mig och barnen sysselsatta med
diverse trevligheter inklusive en fikastund med barndomsvännen
och middagsinhandling på MAX.

Men sen gick som luften ur oss.

LillA gnällde från fyra till halv sju då jag gav upp och la honom.
Vet inte fortfarande varför han var som han var, men inget dög.

StorA var hyper. Riktigt hyper.
Inte elak. Inte sur. Men hyper.
"In your face" på nåt sätt.

Själv var jag bara trött.

Maken var på kurs så avlösning var inte att tänka på.

En bidragande orsak till min trötthet är att jag plågas mycket
av huvudvärk nu för tiden.Känner att det kommer från ryggen 
och nacken så det är ju mina gamla synder som spökar.

Kontentan av det hela är att mitt tålamod tryter när
orken ryker. Poetiskt, men tragiskt.

Kanske är det därför jag sitter här och funderar över
stort och smått.

Jag förstår inte föräldrar som känner att de måste hela tiden
upprätthålla någon sorts fasad att det är så himla mysigt
med barn, och att ha barn. För det är det inte.

Om du vågar säga det, du vet klaga lite, så är det vansinnigt
provocerande. Då är du nämligen otacksam.

Man har ju själv satt sig i den situationen
så man får skylla sig själv.

Och tänk på alla de som inte kan eller får barn fast
det är deras högsta önskan?

Hur kan man då ens våga skoja om att lägga ut
barnen på Blocket liksom?
Vad är man egentligen för en människa?

Ojsan, bojsan! Hujedamej!

Jag villa att mina barn ska våga visa vad de känner
oavsett om de är glada eller arga. Om de är ledsna
eller busiga. Om de är uttråkade eller energiska.
Om de behöver vara ifred eller tillsammans med någon.

Därför gör jag också det. Tydligt.

Jag vill att mina barn ska se vad som är äkta känslor
och fejkade sådana.

StorA vet jag redan att jag lyckats med.

Vill ni veta hur?

För att han själv kan säga efter vi bråkat som hund och katt:

Mamma, jag vet att du älskar mig fastän vi
bråkar och du är arg på mig.
Du älskar alltid mig. Det vet jag liksom.





Kommentarer
Postat av: Madde

Jag håller helt med dig. Man ska våga visa vad man känner så att barnen också vågar visa hur och vad dom känner.

Postat av: Helen

Hej!

Läser du UnderbaraClaras blogg? Om inte, gå in och läs ett inlägg hon gjort nyligen.

En helt annan grej förresten. Brukar gå ut och ventiliera lite tankar med min granne. Vi kallar det "kvällspromenad", men det är bara ett annat ord för terapi.

Ialla fall brukar hon fälla samma kommentar mellan varven "Ibland tycker jag faktiskt inte om barn!"

2011-05-05 @ 17:45:58
Postat av: Anna A

Fint inlägg och Heja dig Frida!

2011-05-05 @ 22:49:09
URL: http://annalundstrom.blogspot.com
Postat av: Frida

Madde: gör tummen upp

Helen: Har sett det nu, brukar kika in där. Hon är en väldigt klok människa! Jag måste nog också se till att skaffa mig en promenadkompis.... :D

Anna A: :)

2011-05-07 @ 11:16:27
URL: http://fridasfunderingar.blogg.se/
Postat av: Nadia

Jag är lite afk i bloggvärlden just nu men med 758 olästa inlägg på bloglovin så började jag med att plöja lite inne hos dig, och vilket inlägg jag möttes av!



Jag kan störa mig så in i norden på den här satans fasaden som så många försöker hålla upp. Varför gör man så? Jag är helt inne på din bana, att faktiskt visa känslor. Nu är ju Pebbels förstås liten ännu, men du förstår hur jag tänker. Kan lova dig att jag dagligen tänker "GAAAAAAAAAOOOOWRABBBAAADABBA GAAAAHH GRRRR." , Men samtidigt tänker jag också dagligen att jag skulle göra allt för henne, att hon är mitt liv och min stjärna och mitt allt. :-)



Men less, det blir man ibland och NEJ det är inte skitkul(!) när det kommer bajs utanför blöjan eller när hon härjar och har sig i timmar! :-)



Kram kram!

2011-06-03 @ 22:34:26
URL: http://nadiahill.se
Postat av: Frida

Nadia! Du är tillbaka! Jag har saknat dig!

Så många utropstecken på en och samma gång, hur ska detta sluta? :)



Tack för dina kloka tankar. KRAMEN!

2011-06-04 @ 15:39:40
URL: http://fridasfunderingar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback