Svärmor räddade mig från ett bryt idag.
Jag var nämligen tvungen att baka eftersom vi ska ha fikaförsäljning och fikalotteri i samband med söndagens körkonsert.

Problemet var att degen inte ville ta ihop. Jag har tidigare gnällt om hur frustrerande det är att jobba utan röst. Det har jag nu konstaterat är en petitess jämför med att vara frustrerad och utan röst....

Svärmor kände telepatin och löste allt med vatten. Plus gav mig försiktigt rådet att rulla ut och skära hela degen istället för att göra en och en. Dessutom hjälpte hon till.

Så hornen i pannan drogs in, i takt med att vaniljhornen kavlades ut.

Återstår dock att se om någon vill ha dem.

Ha en bra kväll! Mvh, Den hornlösa