Sorg, saknad och brinnande hjärtan

En halvtimme efter att jag och StorA avslutat vårt kvällsmys
igår hörde jag gråt från hans rum.

Jag (förstår ingenting): Men gubben! Vad är det? Varför gråter du?
StorA (helt förstörd): För att jag inte får leka med "Gajmadons Mäste"
Jag : Men du vet det är sova nu
StorA (halvt hysterisk): Jamen! Att jag inte får leka med "Gajmadons Mäste" när jag
blir vuxen!
Jag: Men såklart får du leka med det när du är vuxen om du vill.
StorA(ännu mer förstörd): Men jag får ju inte leka med det när jag är vuxen och DÖD!
Jag: Det kanske du visst får
StorA(forsätter misströsta): Men jag vill ju ha mitt rum då, precis som det häääär
Jag: Det kanske du får, det vet man ju inte.

På nåt sätt hade han lyckas komma in på döden-döden igen.
Ständigt återkommande denna följeslagare, och man vet aldrig
när den visar sig.

Morgonen inleddes med att StorA kastade ner sitt täcke och kudde på
andra sidan dubbelsängen och med darr på stämman förkunnade att
han saknar sin pappa.

När vi steg upp började han sjunga "Heart's on fire, heart's on fire.
Burning, burning with desire" om och om igen. 

Känns som ett helt okej sätt att börja lördagen på
Speciellt eftersom jag fått fem timmars sammanhängande sömn
inatt. Det, mina vänner, är inte kattpiss!




Ha en bra lördag!

Frida


Kommentarer
Postat av: Läna

Döden-frågorna är knepiga... Och hur svarar man bra på nåt man inte vet något om?

Föräldra-problem...

2011-10-30 @ 07:46:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback