Nya traditioner
Det kan eventuellt vara så att mina barn (för första gången) fick vara med och klä granen.
Pyntpedanten i mig fick helt enkelt ta semester.
Det där med symmetri och sånt var ju liksom inte att tänka på.
Jag fick påminna mig om att inte visa min ågren över att vi skulle blanda
in guld i det röda och silvriga, för det bestämde StorA helt enkelt.
För som Maken sa när jag och småkillarna höll på som mest:
" Se och hör så glada de är".
Så var det faktiskt.
Nästan så jag hade kunnat skryta på Facebook om tomtebolyckan i den stunden (om jag nu varit sån).
Men det är jag ju inte.
Vad skulle jag då skriva om här? ;-D
Det kan var så att LillA ansvarade just för denna höjden.
Vi kan njuta av symmetriskt klädda granar om en sisådär tio år. Tills dess njuter vi av att vi har små söta kottar som inte har blivit stora än! :)
Kram!
Du är modig du.... hos oss finns enbart silvriga och blå julgransprydnader och ja, lillan fick hjälpa till ifjol - men jag är den elaka mamman som låter barnens julpynt vara i deras rum så jag slipper se det. Eller jag har en tomte Fia gjort för den är fin.
Bra jobbat!! Neo fick också vara med och gissa vad som hänger längst ner på granen?? BILAR!!! :))
Å, jag gillar "små-klädda" granar bäst!
Det finns liksom ingen större charm!!!
I grannhuset där det vuxit upp fem barn njuter far i huset av att sätta alla röda kulor med exakt mellanrum nu för tiden, ser det ut som iallafall. :)