Alla ordnar sig (bara man får oroa sig riktigt ordentligt först)
någon fler gång.
Orsaken är att jag inte sovit på en vecka.
Han härleder det till resfeber
Tyvärr har han inte helt fel.
Jag gruvar mig för flygresan. Riktigt så jag ligger på nätterna
och funderar över den. Må då vara den mellan Arlanda och Gran Canaria,
för då har jag ju sällskap. Dock ska jag åka själv ner till huvudstaden.
Jag har gjort exakt det förr, och klarat av det.
Jag kommer klara det den här gången också.
Om förmågan att gruva sig skulle vara en mästerskapsgren
skulle jag nog har guldmedalj. Däremot är jag inte per automatik
en negativ grubblare. Jag tror att i grund och botten löser sig allt,
bara man får oroa sig riktigt ordentligt först.
Det andra som håller mig vaken i grubblerier är att jag har
en så motsägelsefull känsla i mig.
Å enda sidan ska det blir så skönt såååååå sköööööönt att
bara "vara vuxen" en hel vecka ( i trevligt sällskap)
Å andra sidan har jag aldrig, och då menar jag aldrig, varit ifrån
mina barn så länge och jag vet att jag kommer att sakna dem.
Ofantligt.
De kommer dock ha det superbra här hemma med
Maken så det är inte en del av orosekvationen.
Är det bara jag som kan känna så när det gäller att åka från barnen?
Nä vet ni vad?
Nu får det vara nog med I-landsruelse.
Imorgon ska jag packa klart har jag bestämt.
I natt ska jag sova har jag också bestämt.
Det är dags försöka lämna oroskänslan till förmån för "det ordnar sig-känslan".
Så det så!
♥
Frida
klart det ordnar sig, klart du klarar flygresan, klart ni kommer få kul, klart du kommer sakna barnen!
Jag tyckte det var HEMSKT när sonen var på konfa-läger en vecka i somras - och han är 15 år. När de är så små som dina känns det ju ännu mer att åka bort. Men tänk så himla underbart sen när du kommer hem och möts av öppna knubbiga små armar :)
Du vet att det kommer ordna sig, du vet att flygresorna kommer gå finfint. Tänk detta som en del att bli vuxen, du ska våga flyga själv!!
Resan vi ska göra kommer bli så rolig. Vi ska vara "vuxna" med modifikation, vi ska nog allt göra lite bus med. Att vara från familjen förstår jag kommer bli tungt, men jag ska göra mitt bästa för att se till att ditt hjärta inte brister i saknad.
Glömde jag berätta att jag längtar oxå?? Speciellt nu när det snöar och är minusgrader.
Kram!!
Man älskar ju sina barn, så det är inte konstigt. Jag brukar få en känsla av att jag själv ska ta hand om dem när jag valt att sätta dem till världen. Då får jag lite dåligt samvete.
Men samtidigt behöver man ju få lite ledigt ibland! :) det finns telefoner och Skype, så du klarar dig! ;)
Stor kram och ha en riktigt trevlig resa!
Kan meddela ätt jag känner likadant...låg och grät häromdagen för vi ska ju också vara borta en vecka...Men försök ha jätte-kul och tänk att dom har det bra...jag ska försöka det också :P
Annika:
Tack för peppen! Den värmde ska du veta. Så det går liksom inte över "bara" för att de blir äldre? Finns en tröst i det också tänker jag. :D
Karro: Vi kommer ha det bra du och jag! Ser fram emot att träffa dig på fredag (och jag lovar att inte vara gråtmild när vi är där, det har jag gjort bort innan) Kram!
Läna: Jag kan hålla med om det, men de kommer ha det fin fint med P hemma. Det finns wifi på hotellet så det känns bra att kunna ringa hem "när jag vill". Kram och tack!
Cissi: Jag vet hur det känns, och barnen kommer ha det bra! Jag tror det går bra när man väl är där! Kram!
Jag är en stark kandidat därvi mästerskapenb men jag påstår ju inte att det är oro utan en vilja att lösa problemen innan de ens uppstått för då uppstår de ju liksom inte. Superenkel ekvation men något jobbig för den som löser den innan den finns. Hängde du med? ;)