Han försäkrade mig att det inte var hajar i alla fall
Jag hade sett det på en blogg förr.
Stackars fiskar som äter på folks fötter.
Min fotfobi och jag vågade prova.
Först följde en rigorös rengöringsritual.
Tydligen tål inte de små rackarna krämer av olika slag.
Sen, som ni kan se, satte jag oberört ner mina fötter i akvariet.
De små rackarna satte igång med en gång.
Det dumma är ju att jag är vansinnigt kittlig.
Känner ni til det där ordspråket"ett gott skratt förlänger livet"?
Om man tror på det så blir min slutsats att jag förlängde nog mitt
eget med några hundra år.
Alla runt omkring fick nog minns tio. Var.
Jag bjuder på det.
Hahaha, ja, du ser väldigt lugn ut =) =) =)
Usch, usch, usch! Du är modigare än vad jag är. Huvva! Skulle nog kännas som tortyr...
Men varför Lixom?! :)
Fast jag hade gärna betalat en slant för att få höra dig skratta... :)
det där skulle jag ALDRIG göra, skulle skratta ihjäl mig, är också superkittlig :)
Å, HAR DU PROVAT!!!
Modiga du.
Jag har bara sett detta "fenomen" i Anna Skippers program och bara av att SE härligheten drog jag upp benen under kroppen där i soffhörnet. ;)
Cissi: Visst gjorde jag;-)
Fru Lejon: Jovars. Fast då skulle man i alla fall dö med ett leende
Läna: För att fötterna blir mjuka som attans!
Annika: :D
Malin: Du vågar, jag lovar! :D