Ibland ska man ha tur!
Jag hade turen att vinna en tävling häromveckan.
Det tog två dagar innan jag hade vinsten i min postlåda.
Imponerande!
Dessutom känns den gedigen på nåt sätt, och bilden blir väldigt snygg!
Jag funderade länge på vad jag skulle ta.
En bild på barnen kanske? Eller på familjen?
Men nej.
Jag bestämde mig för att ta någonting annat.
Ni som känner mig lär nog kunna lista ut vad motivet blev.
För er andra kommer en bild.
Festivalen är över, nu börjar livet
Det bästa med att festivalen är över är nog att människor ägnar
sig åt viktigare saker. Till exempel att skicka saker åt mig i
Hidden Chronicles så jag tar mig någonstans.
Sånt är jääääääätteviktigt (när man blivit spelberoende).
Så.
Mer grejer till mig i Hidden.
Ok?! :-D
(Bild från googlesök)
Festival i stan
Det har varit festival i stan.
Piteå Dansar och Ler, eller PDOL, som nästan alla säger.
Jag besökte den i torsdags (därav min något avslagda attityd på fredagen).
Trevligast var allt folk som jag umgicks med, och träffade på i vimlet.
Musikmässigt var det här första gången jag inte hade någon artist jag ville se.
Helt ärligt så visste jag inte vilka hälften var....
Igår spenderade jag och barnen ett par timmar i solen på festivalområdet
Med oss hade vi fina moster/lillasyster som tryggt guidade barnen
bland allehanda åkattraktioner. En lugn lunch, och en fika hann vi också med.
Dessutom han vi med gråt och tandagnisslan på grund av att LillA inte
riktigt förstår det där med "nu har vi åkt klart", och StorA blev biten av en
surpuppa precis innan lunchtid. Jag och syrran höll dock humöret uppe,
och det botade allehanda sura miner.
På kvällen bjöd vi in oss till storasyster med familj och fick förutom trevligt
sällskap även nybakt sockerkaka.
Ni hör väl att det var en bra dag?!
Pausunderhållning
StorA och jag hade en mysig stund innan sängdag igår.
Det innefattade lite sång, försök till vissling och skrattanfall.
Mitt i detta lägger han av värsta fisen.
Den stank i hela rummet.
Ännu mer gapskratt.
Jag (flämtande efter luft): Måste du bajsa?
StorA (flämande efter luft): Nääääää
Jag (kan inte andas av många anledningar): Fyyyyy vad det luktar. Uäääääk!
StorA gapskratter supernöjt
StorA( ställer sig upp):
Mamma! Jag måste bajsa. Ligg kvar i sängen och prata med Gud.
Aj då
Igår kände jag mig bakis trots att jag varit ut nykter dagen innan.
Det kändes orättvist.
Idag känner jag mig bakis av en anledning.
Det är bara att acceptera.
Mest har jag ont i kroppen, men det är av en helt annan anledning.....
I swear to tell the truth, the whole truth and nothing but the truth
Vi skulle äta glass för ett par dagar sen. Vilket vi gjorde.
Jag hade kunnat skriva nåt sånt här:
"For med Maken och barnen och ät mjukglass på kvällskvisten.
Det kändes som sommar".
Det hade varit sant (till en viss del).
För hela sanningen var att StorA började storgråta och gnällde då han för
ändrade glassval två gånger, och sedan inte sa till i tid så han fick en våffla
istället för en strut. Gråtilet höll i sig i flera minuter.
Under tiden slabbade LillA med glassen och avslutade
med att blåsa på den så det flög mjukglass åt alla håll, och även på mina kläder.
Maken satte sig och surfade/sms:ade med mobilen och solen gick i moln
så det blev kallt som attan.
Men hey?
Det är väl sommar det också.
Här borde det naturligtvis varit en bild på en glass. Helst från
aktuella tillfället. I vår familj hinner man dock aldrig fotografera
en glass innan man äter den (alternativ sprayar den över sin mor)
If at first you don't succeed
Jag gillar ju som bekant inte att gå på loppis.
Jag säljer sällan grejer.
Bokstavligen.
Jag har än inte lyckats sälja något som jag lagt ut på blocket.
Å andra sidan så har jag ju bara försökt sälja en sak (brudklänningen).
I förrgår lade jag ut mitt andra objekt någonsin,
Få se om det blir bättre rul(l)jans på vagnsförsäljningen.
Back again!
Ursäkta om jag verkar frånvarande. Min yttre 31-åring, och inre 13-åring, har tagit en tripp längst minnenas ateljé. Min fina vän L kom på besök idag och hade med sig denna gåva. Vi ses när jag blivit vuxen igen... ;-)
Undrar hur länge intresset håller i sig?
StorA fick sig en ny hobby häromdagen.
Idag testade lillebror densamma och ville bara fortsätta.
Hoppas intresset för just den här hobbyn håller i sig i minst 18 år till.
Idag testade lillebror densamma och ville bara fortsätta.
Hoppas intresset för just den här hobbyn håller i sig i minst 18 år till.
Viss form av underhållning...
...behöver man inte åka någonstans för. En stycke friggeboda +en lastbil= fängslad publik.
Vad får man skriva egentligen?
Vad får man skriva offentligt egentligen?
Det är tanken som snurrat i mitt huvud den senaste tiden.
För jag har, är och är, fortfarande glasklar i min uppfattning om vad som är okej.
I min värld är det att jag får skriva allt som inte bryter mot lagen.
Är jag ensam i min uppfattning om detta?
Ska man bara få skriva sånt som är bra?
När man mår bra?
När man mår bra?
Får man bara skriva om sig själv?
Får man skriva om andra?
Om man skriver om andra, får man bara skriva när man upplever att någon gör
någonting rätt och bra, men aldrig när man upplever att någon gör motsatsen?
Man kan bli oerhört utsatt på nätet. Det som läggs ut där sägs bli kvar för evigt.
Det sagda ordet anser jag också blir kvar för evigt. De kilar sig in och blir kvar.
De kan innehålla beröm, men också klander.
Sånt får vi alla stå ut med varje dag i större eller mindre doser.
Varför anses det vara värre när det är nedskrivet?
Eller gör det det? Anses värre alltså?
Känns det mer trovärdigt om det är nedskrivet?
För det förstår väl varje sund människa att källkritik behöver man alltid.
Men det betyder heller inte att det som är skrivet alltid är fel.
Det är bara en sida av någonting.
Min sida av någonting.
Ska jag då hålla den i tysthet för mig själv?
Vad tycker du?
Vad får man skriva offentligt egentligen?
Jaha?
Alltså. Eftersom jag är aktiv på Facebook vet jag vad en "facerape" är( om än jag än aldrig varit utsatt för en). Frågan är vad det här ska kallas? (Och finns allt på ICA?)
Starkare
Korrekt?
För många, många år sedan skulle vi bege oss ut på husvagnssemester.
Medan mamma och pappa var inne och handlade på "Lillkonsum" passade
jag på att lära min lillasyster en direkt opassande låt (Du ska få kalsonger blå),
samt den väldigt passande, men oändligt långa "Vår tupp är död".
Den senare sjöng vi på hur länge som helst, eftersom man med fördel
ska framföra den i kanon. Till och med mamma och pappa hängde på,
även om jag nu som vuxen förstår att de nog blev förbaskat less på den.
Åren har gått.
Nu är det lillasyster som tagit över taktpinnen.
Än så länge håller hon "Kalsonger blå" för sig själv (fast jag misstänker
det är bara en tidsfråga). Däremot har hon lärt barnen "vår tupp är död",
som de tokgillar. Framför allt LillA går igång på den.
Sjunga hönan! säger han uppfodrande.
Han är verkligen sin fars son.
I hans version av "Gullefjun" säger ankan kvack kvack i slutet.....
Om jag någonsin...
...avger ett godislöfte ska jag bara se till att ha sådana här hemma.
De marknadsförs som "fika", så då skulle jag klara av att hålla
mitt löfte rätt så länge.
Så länge jag får "fika"såklart :D
Ha en trevlig helg!
Så där ja!
StorA vet vad han vill bli när han blir stor.
Han ska bli frisör.
Dessutom bad han igår om att får "klackeskor".
Det ska han få, bara jag ids fara och handla.
Vi var och åt på ett lokalt matställe häromveckan.
StorA och jag sitter på samma sida om bordet.
StorA(samtidigt som han pekar): Titta på han mamma!
Jag: Man får inte peka StorA
StorA (forsätter peka): Men titta på honom då?!
Jag: StorA! Man får inte peka
StorA (oförstående): Varför får man inte peka?
Jag: En del tycker det känns obehagligt, men du kan säga
vad du ville jag skulle veta.
StorA: Jag ville bara säga att jag tycket den där killen var vacker.
Vad LillA vill bli undrar du?
Ballerina.
Igår kunde man dock lätt tro att de har tänkt bli professionella
klätterapor såsom de höll på med min fina vän K.
Jag tror dock att hon hade det lika roligt som barnen.... ;-)
Nu är jag här, nu är jag är!
Jag har jobbat som en gnu förra veckan.
Åttio timmar tror jag det blev.
Då kan ni betänka att jag jobbat minst av vi systrar.
Det var ofantligt roligt, men åh så skönt det är att det är över!
Nu har jag gjort det som jag skrattade åt i förra inlägget.
Jag har tagit semester.
Till femte augusti är min tid min egen, eller framförallt barnens och familjens.
Igår firade jag med att äta med min "bestest" till vän, och sedan underhållas
av Karlbergsteatern i två timmar
Nu fortsätter firande lite mer modest med att storhandla så det ekande
kylskåpet blir mindre tomt.
Ha en fin dag!
