Jag var på fotbollsmöte för StorA häromdagen.
Han har läääängtat efter sommar och fotbollsträning.
Jag kom hem precis innan läggdags och vi mös litegrand.

Jag (glad i hågen): Vet du? Jag har varit på möte för föräldrar
som har barn som vill börja spela fotboll, och det blir ett
lag för dig i år.

StorA börjar storgråta.

Inte riktigt den reaktion jag hoppats på.

Jag( förvånad): Men gubben? Vad är det?
StorA (hulkande): Jag viiiiill inte spela fotboll!
Jag (inte så ärligt): Men om du inte vill så måste du inte.
Fast jag trodde du ville. XX föräldrar var där så han ska spela, och
NN:s föräldrar.
StorA(lugnare): Var LL:s pappa där?
Jag: Nä, men hans mamma. Plus att jag kommer vara på alla träningar.
StorA: Då vill jag spela.

StorA börjar storgråta igen

Jag (förvånad): Vad är det nu då?
StorA (krokodiltårsgråtandes): Jag viiiiill inte ha några fotbollskor
Jag: Det behöver du inte, det går så bra med joggingskor

StorA börjar gråta i epitet med Niagarafallen

Jag (helt ställd): Men vad är det nu då?
StorA (får Lille Skutt att framstå som subtil): Jag har kastat upp
mina joggingskor på taaaaket!
Jag(inte beredd på detta): På taket?

StorA nickar.

Jag: Men de kan vi ju ta ner. Lugna dig, det är ingen fara!
Men det är ju bra om du inte kastar upp dem nåt mer.

Och visst.
Det låg en joggingsko och en foppatoffla på taket som Maken fick hämta ner.

Slutet gott, allting gott.

Det blir fotboll. Så det så!