När det inte riktigt passar...
Vi hade planerad brandövning på mitt jobb idag. När larmet ljöd befann jag mig på mitt rum och drog glatt fram väskan innehållandes den väst jag fått av en chef för någon vecka sen.
Sen konstaterade jag att han måste trott jag hade storlek 170 eller nåt för tajt var bara förnamnet. När jag dragit upp dragkedjan kändes det som jag lätt kunnat konkurrera med Dolly P herself!
Jag lät den således vara öppen.
Fina S som jobbar i informationen hade tydligen uppmärksammat min aningens tajta outfit så hon stod beredd med en mer passande väst när jag kom tillbaka.
Hon fick sedan ta kort på mig i den slimmade uppenbarelsen. In kommer då den chef som gett mig västen( i väskan) i första taget. Jag tackade så mycket för " komplimangen", och vi skrattade gott.
Han visst för övrigt inte att den fanns i flera storlekar, men det väljer jag att glömma bort i sammanhanget.
Och ja.
Eftersom jag är en generös och givmild människa ska ni få se mig i full skrud....
va härligt att du är så generös att du bjöd på de här bilderna, underbart :)
Å, vad jag gillar ditt glada leende! Det smittar!!! Jag använde en reflexväst storlek 170 i rena snålheten då min tös hade fått den som premie någonstans och vägrade använda den för det var något "larvigt" (???) tryck på den...
Något slimmad kände jag mig. ;) Men så här på landet är ju funktionen mycket viktigare än utseendet.