Jag bryr mig inte om vilket!

 

 

 

 

Det började med en prinsessklänning i somras.

Sen ville han ha nagellack.

Nu går han dagligen med någon form av läppstift.

Igår köpte han en pigtitattare som var rosa.

Idag köpte han sig en peruk med svart långt hår.

 

Han har haft prinsessklänningen på kalas och förskola.

Han har haft peruken på stan.

Han frågar ofta om hans läppstift syns.

 

Han hälsar glatt på folk och får leenden tillbaka.

Komplimanger får han med.

 

En del verkar förvånade när jag sedan ropar på honom och 

de förstår att han är en kille, och inte en tjej.

 

Av andra har jag fått höra att deras pojkar minsann också

hade en sån fas, då de klädde sig i tjejkläder, men att

den fasen gick över.

 

Ungefär för att trösta mig, stilla min oro.

 

Vilken oro tror de att jag har?

 

Jag är inte det minsta orolig.

 

Han är en glad treåring med hälsan i behåll.

Han gillar det som anses vara tjejigt.

 

Det kanske är en fas.

 

Eller så är det inte det.

 

Jag bryr mig inte om vilket.

 

LillA får vara precis den han är, ha på sig vad han vill oavsett

om det är nu när han är tre, eller när han blir trettitre.

 

Punkt.

 

 

 

När folk är glada, trivs och mår bra samt är snälla och vänliga mot sig själva och omvärlden då finns det ingen anledning att ändra på något.