Hörde jag vabbuari?
Maken är sjuk, feber och förkyld.
Igårkväll åkte LillA på magsjuka.
StorA verkar må bra, men som de ansvarsfulla föräldrar vi är
så håller vi honom hemma. Jag vabbar således idag och
försöker att ignorera eventuella tecken på att jag håller på
att åka dit. I det här faller skulle jag föredra Makens sjuka framför
LillA:s. Men det tror jag inte jag är ensam om....
Eller.
Helst vill jag ju klara mig helt, men det gör jag ju sällan.
Den som ingen nyckel har...
Föreställ er detta.
Frun i huset jobbar, äldste sonen är på skolan.
Maken, tillika pappan i huset är hemma med tvååringen.
Han går ut i garaget för att ställa in en tom bensindunk i bilen eftersom
han planerar att fylla på den i samband med att äldste sonen ska hämtas.
Med tanken på mannens minne kan det vara en bra idé.
Då han ska gå in i huset igen upptäcker han att tvååringen låst ytterdörren.
Extranyckel tänker ni? Men nej. Någon sådan har vi inte gömd.
Maken står då och skriker genom dörren åt lille sonen att han ska
komma till dörren för att släppa in sin pappa.
Det kan tilläggas att han står där ute i snöstormen barfota
i foppatofflor, Enligt uppgift hade han i alla fall kläder på sig.
Det är ju inte säkert med kalsongmannen om jag säger så.
Maken märker att LillA försöker öppna, men lyckas inte.
Han ropar åt sonen att hämta en pall.
Sonen är vid det här laget hysterisk och hittar ingen pall.
Maken instruerar hur han ska öppna, säkert väldigt lugnt
och pedagogiskt. Jäääättelugnt och pedagogiskt.
LillA är ju ett begåvat barn så tillslut går det och
att låsa dörren är numera "Ajja bajja".
Och pallen han inte hittade?
Den stod precis bakom honom i hallen......
Han som har nyckeln till pappans hjärta. Eventuellt.
Hellre byxlös än rådlös?
Det stämmer väl rätt bra. Förutom när det faktiskt händer.
Som när jag bytte om inför måndagens träningspass med sjukgymnasten
och insåg att jag glömt någonting väsentligt hemma i garderoben.
Den matchande jackan hade jag dock med.....
Något fick jag dock med mig hem i måndags.
En bröstryggsupphakning.
Var hemma i tisdag och igår, men idag har jag jobbat hela dagen.
Vi behöver inte prata om hur det känns just nu.
Happy thoughts! Happy thoughts!
Jamensåatt
Någon som ska sälja lite New Body snart? Det här håller inte längre....
Smörj ska det vara.
Jag har insett att jag inte är ung så nu ska här smörjas.
Håret har ju alltid levt sitt eget liv.
Kanske jag lyckas tämja det med detta?
Piteborna kan köpa ovanstånde på Salong SHI.
Fast vad som egentligen bör smörjas är halsen.
Har haft halsont i en vecka nu.
Men ikväll ska det gå över. Det har jag bestämt.
En dag på soffan får utgöra medicinen.
O de ladi oh de ladi hoppsan vilken dag!
Okej.
Inte riktigt.
Men barnbidraget kom minsann idag så nu ska jag leva
på mina barn och vi slipper svälta.
Så bra att de börjar försörja sina föräldrar redan nu!
De får se det som avbetalning på den där miljonen som
barn beräknas kosta innan de flyttar hemifrån.
Det kan ju eventuellt vara så att jag överdrev en aning igår.
På tal om pengar (för jag gillar ju naturliga övergångar *host harkel*)
Dagens bästa som florerar på Facebook:
Take notes people! :D
Kalldusch?
Det är vansinningt dyrt att vara hemma med sjukt barn!
Flera tusenlappar rinner ju iväg.
Nu kanske det inte beror på just det sjuka barnet.
Det kan ju beror det på vi bokat familjeresan till "Kanarieholmarna"
(Det kan vara så att hon som inte får nämnas på bloggen, men vi kallar
henne svärmor intutat StorA att Gran Canaria faktist heter det och ingenting annat)
Det kan ju också bero på at jag dagen efter agerade reseledare
inför vår planerade reprisresa till Stockholm med fina "Gäddorna" i september.
Hur som helst. Denna gång var vi ute i extra god tid och fick centralt boende för
en billig penning.Orsaken till den resan är såklart Tjejmilsdeltagande! :)
Nu blir det inte ens nudlar resten av månaden.
Vatten och bröd blir det. Vatten och bröd.
Möjligtvis bara vatten.
Inte ens nytt vatten tydligen. Vattnet på bilden är från april 2007....
Min etta är mer värd än din sjuttielva
Bara för att man är liten, behöver det inte synas utifrån.
Så kan man ju tänka sig att jag resonerade.
Istället var det mer "nu har jag försökt sätta upp nallar lite snyggt
i fönstret sjuttielva gånger men de får aldrig vara kvar för de ska lekas med så
då blir det helt tomt så nu tar jag nåt en tvååring inte alls vill befatta sig med".
Så tänkte jag.
Mamma vs LillA 1- Sjuttielva
Jag får den där känslan ibland...
...som att mitt hem är besudlat.
Jag har nu funnit orsaken.
Efter som det är "rom" så får den tydligen inte heller stå i Whiskyskåpet och står
därför helt öppet i köket. Jag tror jag måste göra något åt den saken....
Dagens överraskning!
Vabbdag nummer fyra och febern är kvar för Lilleman.
Han är dock väldigt pigg mesta av tiden, för att sen somna i soffan
på eftermiddagen. Inte så likt honom om jag säger så....
Även en vabbande mamma måste dock får duscha.
Det gjorde jag idag.
LillA satt och såg på film.
Jag: Jag går och duschar nu
LillA(glatt): Okej mamma!
Jag går in i badrummet
Tassande fötter hörs efter några sekunder
LillA (glatt) : Vad ska du gööööra mamma?
Jag(neutral): Jag ska ju duscha!
LillA(lika glad som för favoritjulklappen) : Ska du dusssja?
Jag: Ja. Gå och se filmen vetja!
LillA (ivägskuttandes): Okej!
Jag börjar duscha.
30 sekunder passerar. Max.
LillA (gläntar på dörren): Vad gööör du mamma?
Jag (tålamodig som få): Jag duschar ju
LillA(springer iväg) : Okej. Vänta här mamma!
LillA (ropandes): Blunda mamma!
Jag (blundar inte men ser ju inget ändå eftersom han är i sitt rum): Okej!
LillA (ropandes): Blunda då mamma! Jag har en öööverraskning!
Jag (ljuger igen): Okej
Skuttande steg hörs
LillA(superexalterad): Okej mamma! Nu kan du titta! Överraskning!
När jag kikar fram bakom draperiet inser jag att någon kikar tillbaka.
I dubbel bemärkelse.
Jag viker mig av skratt. LillA är supernöjd att jag är så glad för "överraskningen".
Avd: Saker man kommer undan med när man är två år men inte 22.
Måste man har ingenjörsexamen för att öppna en sån här?
För ingen annan kan väl rimligtvis öppna dem utan problem?
Hälsningar, Hon utan ingenjörsexamen.
Sol, vind och vatten?
För exakt ett år sedan spenderade jag en toppenvecka på Gran Canaria
med min fina kompis K.
För att fira detta har jag, Maken och barnen bokat en resa senare i vår.
Det blir ett annat ställe, på en annan del av ön.
Jag längtar redan!
Det drar ju inte ifrån att barndomsvännen med familj ska dit samtidigt heller :)
Vill man vara fin...
...brukar man få lida pin.
I torsdags när jag inkasserade min julklapp från föräldrarna och besökte Salong SHI var det inte sant. En basic ansiktsbehandling som inkluderade massage var rena himmelriket!
Idag tvingade sjuklingen LillA mig att leka med hans julklapp.
Det, mina vänner, gjorde att jag förstod ordspråket. Att leka skönhetssalong är för mig en riktig pina!
Tortyrredskap?
Årets första...
...men förmodligen inte sista VAB-dag har just inletts. LillA vaknade hostande och gråtande igår kväll. Andningen var ansträngd, precis som det blir för honom då han blir förkyld.
Det var likadant imorse så vi stannade hemma även om febern inte gjort sin debut riktigt än. Känns dock som en tidsfråga.
Storebror är på skolan och vi ser Pingvinerna från Madagaskar och han äter digestivekex och dricker vatten.
Så börjas en sjukdag!
Zzzzzz
I fredags högg det till i bröstryggen, men jag tror jag lyckats häva det själv. Bra!
Däremot går väl inte den här helgen till historien.
Eller så kanske den gör det?
Känns som jag sovit bort hela den lediga tiden.
Somnade ganska tidigt på fredag och sov till tolv (!) på lördag.
Orkade bara hålla mig vaken i en timme, sen slumrade jag på soffan.
Lade mig i sängen vid två och sov en timme.
Igår somnade jag halv tolv och sov till nio imorse.
Sen har jag sovit mellan två och fem.
Something's wrong with this picture.
Bara jag inte har någon förkylning på gång.
Maken har varit lite hängig i veckan nämligen...
Har du gjort nåt roligare i helgen?
Hade det varit sommar hade jag kunnat samla energi här.
Alias
Idag skrattar jag åt sånt här....
Och som vanligt så är det inte personen som driver bloggen
som har skrivit sms:et. (Uppdaterat Bullenordspråk)
Det är över nu
Dagens syssla blir att städa bort julen.
Pyntet hänger bokstavligen på en skör tråd....
(Ska dock göra ett nytt försök att sova först. Nacksmärtor deluxe inatt)
Än den ena, än det andra
Maken har slutat sitt extraknäck som vakt efter att ha hållit på i ca 14 år.
Jag ser fram emot mer tillsammanstid på helgerna. Igår var första lediga kvällen. Det firade han med att gå och lägga sig kvart i åtta. Inte ens LillA hade lagt sig då.
Jag och StorA försökte oss på Skip-bo och nu har jag fått experthjälp av min bloggvän Malin eftersom jag förstod minimalt.....
Idag gör jag och kidsen en efterlängtad utflykt till stadens lekland. De roar sig med andra barn och jag tar det lugnt men vinkar och ler vid rätta tidpunkterna.
För övrigt så känna det som barn tar till sig budskapet i vissa låtar mer än andra. Kul har de ju i alla fall!
Jag bygger bygger upp...
Kanske borde byta filosofi?
Vi har tolv garderober, och lika många överskåp.
Idag har jag städat tre av garderoberna.
Det blev fyra (!) påsar skräp och en IKEA-kasse till återvinning.
Så går det när man lever efter devisen "syns det inte så finns det inte"....
There and back again!
Jag var på bio med lillasyster igår och såg "The Hobbit" i 3D.
Det kändes som det var nyss jag var på bio.
Kanske för att jag såg "The Hobbit" i 2D i söndags med Maken?
Ja.
Jag är en Tolkiennörd.
Dessutom är jag lite kär i Richard Armitage.
Förvånansvärt snygg trots både smink och protesnäsa.
Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar
Jag och Maken var på bio i förra veckan.
På väg mot stan passerar vi en av stadens fabriker.
Det luktar inte alltid nyponrosor när man åker förbi.
Det gjorde det inte denna gången heller, något som
LillA poängterade.
LillA (håller sig för näsan): Bläääää! En ekorre har bajsat!
(Den ekorren skulle inte jag vilja träffa på)
Jag minns nu.
Det yttrades många gånger då männen i släkten hamnade i politiska diskussioner
sent på kvällskvisten den där sommarkvällen för några år sedan.
Jag minns inte mycket av Olof Palme.
Jag var ju bara sex år då han mördades.
Men jag minns att jag gick nedför trappen där i barndomshemmet
när jag nåddes av nyheten.
Många år under sena åttitalet trodde jag att min farfar, som var en färgstark
kommunpolitiker, och Olof Palme ungefär var samma person.
Kanske för att han gick bort bara två år senare?
Nu har jag och Maken sett den i tre avsnitts långa dokumentären om Palme.
Min enda kommentar är.
Nu vet jag vem Olof Palme är.
Jag kommer minnas honom.
Och jag är också en demokratisk socialist.