Tudelad sommarkänsla
Det verkar bli en sån där sommardag då solen skiner och pollen flyger...
För övrigt tycker jag att det borde vara lag på att man bara får klippa gräs på måndagar. Vi skulle kunna kalla den för "Gräsliga dagen". Bara en dag i veckan man behöver stänga dörren om sig oavsett väder liksom.
Har jag sagt att jag är al, björk och gräspollenallergiker?
Atji atji prosit
Det har han inte efter mig i alla fall...
För någon vecka sen eller två klev jag in i mittenrummet en tidig morgon, men stannade förstenad. I rummet satt StorA och hans far och pratade siffror.
Maken noterade att min haka låg ohjälpligt på golvet. De hade nämligen hunnit en bit, men började om för min skull. Maken ställde frågorna och StorA gav svaren. Det började med 2+2, sen4+4, sen 8+8.....och ungen räknade rätt, i huvudet, utan att tveka upp till 4096+4096 men levererade tillslut rätta svaret även då efter lite betänketid.
Han är sex och ett halvt år gammal!
Denna förmåga har han inte ärvt av mig vilket jag påtalade för honom.
Ikväll frågade jag om hans skoldag, om kulpåsen jag försökte laga hade hållit ihop osv.
StorA: Jo det gjorde den. Men jag förlorade idag. Jag hade åtta kulor imorse, men förlorade hälften. Hur många har jag då kvar mamma?
Jag: Fyra
StorA: Rätt mamma!
Blivande mattelärare måntro?
Än slank vi hit, än slank vi dit (men inte slank vi ner i diket)
Jag och LillA har rantat ordentligt idag.
Vad sägs om att vi har lämnat storebror på skolan, åkt till BVC för
treårskontroll, åkt till dagis för avslutningssamtal, hälsat på moster A
på hennes jobb, köpt morsdagspresent på stan, ätit lunch med mina kollegor
och varit till tandläkaren för LillAs treårskontroll?
Klockan är inte ens tre än!
LillA var klok och taktikvilade i bilen på väg hem från lunchandet,
men jag kunde ju av förståerliga skäl inte göra detsamma.
Dessutom slog det mig just att det är städdag idag. SUCK!
Ajja.
Lite musik på hög volym så är det väl klart på någon timme.
En ovanligt effekiv dag för att vara jag, så då måååste jag ju delge
på detta sätt så jag kommer ihåg att man kan ha sådana dagar också.
Lev och må!
99 cm lång och 16,8 kg otung.
Törstsläckare
Jag och barnen bevittnade en ambulansuttryckning
häromdagen när vi var ute på äventyr.
När blåljusen försvann i fjärran konstaterade StorA
att de faktiskt får köra hur fort de vill för att sedan
gå över till för och nackdelar med alla räddningstjänstinstanser.
StorA: Mamma. Brandbilar är ju ändå bäst!
Jag: Jaså, hur komme det sig?
StorA: Jaaaa, för de kan ju släcka bränder, och så är de ju bra om man är törstig.
Se där.
Törstig är jag för övrigt i dag, men det kan jag ta bara man får ha solig och varmt.
Synd bara man har den där pollenallergin så man inte riktigt kan njuta ohejdat.
Ha en skön söndag!
Man lär sig nåt, varje dag!
Saker jag lärt mig vid trettiotvå års ålder:
Skilja på "färgglatt" och ""pastell".
Hur jag gjorde det?
Som alla andra trettiåtvååringar (ehum)
Jag bad mamma följa mig på stan och hjälpa mig såklart.
Så imorgon när vi sjunger med kören, med dresscode pastell,
så kommer jag inte att göra som förra gången och stå ut som
en brandfyr då jag tog färgglatt istället av ren okunskap....
Nämen en tripp till akuten så här på lördagen kanske...?
Av alla de ställen jag hade hoppats att spendera min lördag på
var inte akuten ett av alternativen jag i förväg trott.
Men LillA ville annat.
Den lilla rackarungen petade nämligen in en halsbandspärla
lite käckt i högra näsborren och den gick baske mig inte att få ut.
Tilllslut ringde jag sjukvårdsrådgivningen och ombads av dem att åka
upp med honom på akuten.
Väl där slet två sköterskor för att få ut den.
Det försvårades något av att en del lampor inte funkade
så vi fick byta rum ett antal gånger.
Pärlan satt lååååångt in mot benet och eftersom det inte
fanns någonting att haka i så blev det lite trixigt.
Efter det tillkallades läkaren Arne, som med hjälp
av en sug och en smal grunka med en krok på tillslut
lyckades få ut den stora, lilla pärlan.
LillA skötte sig exemplariskt, har på heder och samvete lovat
att han inte ska stoppa in fler saker i näsan, och fick sig
dessutom en mjukiskänguru med bäbis med hem för att
han varit så modig och suttit så stilla och tålmodigt.
Slutet gott, tack och lov (avhåller mig från att tänka "tänk om")
LillA:s slutreplik i bilen?
Arne är superbäst på att suga.
Det ni!
Jag tycker att jag är rolig i alla fall....
Nä,
Jag är inte frisk än.
Går tydligen den här typen av förkylning/influensa just nu i trakterna där jag bor.
Jag är såååå uttråkad.
Faktiskt är jag så uttråkad så jag gjorde den här till svågern som befinner
sig i Skottland och bara skriver "Aye" hela tiden....
Då sa min syster (tillika hans fru): "Gå och lägg dig".
Jag svarade bara: Aye.I will shut my eye.
Sen skrattade jag åt mig själv ett tag.
Men innan jag faktiskt gick och lade mig tog jag chansen att "hämnas på min
man". För några veckor sedan lämnade jag min telefon med honom medan jag
gick på dansgolvet. Senare upptäckte jag att jag han massa notiser från facebook.
Anledningen? På min statusrad, och i mitt namn stod det:
"Jag har världens bästa man, och bra i sängen är han för han är så lik Anders Bagge!"
Så igår fick min Make en bakgrundsbild på sin facebooksida:
Jag skrattade åt att jag var så rolig. Ganska länge faktiskt.
Fint att jag roar mig själv liksom!
Med detta anser jag att vi är kvitt jag och Maken.
Och jag ska lägga mig igen för där tog orken slut...
Ha en fin helg!
Roande
Min dag på soffan livas upp med jämna mellanrum. LillA utövar nämligen sin favorithobby och byter skepnad titt som tätt. Måhända är det här Pippi-kaninen?
Yeah! Yeah! Yeah!
Gospelkonsert igår med min fina kör Support Choir,
våra "nygamla" bekantingar, de medryckande GospelCompagniet
och den oefterhärmlige superbegåvningen Samuel Ljungblahd.
Lägg till en fullsatt sal med publik som står och dansar
mest hela tiden så börjar ni ana hur det var,
Vid ett tillfälle kändes det nästan som en utomkroppslig upplevelse.
När man står i körhavet och sjunger arslet av sig( trots att den lilla röst
man hade egentligen är borta), ser fram på hur
herr Ljungblahd och GoCO:s körledare Jardar Johansen kör sin
grej och alla i rummet, inklusive publiken gör samma rörelser.
SÅ. HIMLA. MAGISKT!
Igår kände jag att jag kunde dö lycklig.
Idag vaknade jag upp med feber och mår sämre än förut. Så kan det gå.
In a lovers eyes
Häromkvällen när jag mådde som sämst såg min Man
mig djupt i ögonen, och log så sött. Sedan öppnade han munnen och sa:
"Du ser verkligen för bedrövlig ut!"
Hädanefter kommer jag alltid att lita på honom när han säger jag ser
"okej" eller "bra" ut.
En människa som är så brutalt ärlig måste man ju bara lita på! :)
Mest uttröttande drömmen någonsin!
Febern och tabletterna levererar.
Det är den enda anledningen som jag kan komma på som förklarar
nattens drömmar.
Jag drömde nämligen att jag och Stefan Holm (fd höjdhopparen) byggde en
Dementor (från Harry Potter) av lego.
I VERKLIG STORLEK!
Jag var helt slut när jag vaknade.....
Lite solidaritet kanske?
Jag orkar inte ens skriva det igen.
Flunsa? :(
