Det har han inte efter mig i alla fall...

För någon vecka sen eller två klev jag in i mittenrummet en tidig morgon, men stannade förstenad. I rummet satt StorA och hans far och pratade siffror.
Maken noterade att min haka låg ohjälpligt på golvet. De hade nämligen hunnit en bit, men började om för min skull. Maken ställde frågorna och StorA gav svaren. Det började med 2+2, sen4+4, sen 8+8.....och ungen räknade rätt, i huvudet, utan att tveka upp till 4096+4096 men levererade tillslut rätta svaret även då efter lite betänketid.

Han är sex och ett halvt år gammal!

Denna förmåga har han inte ärvt av mig vilket jag påtalade för honom.

Ikväll frågade jag om hans skoldag, om kulpåsen jag försökte laga hade hållit ihop osv.
StorA: Jo det gjorde den. Men jag förlorade idag. Jag hade åtta kulor imorse, men förlorade hälften. Hur många har jag då kvar mamma?
Jag: Fyra
StorA: Rätt mamma!

Blivande mattelärare måntro?


Kommentarer
Postat av: Malin B

Härliga kille! Men så har han ju underbara föräldrar också.
ÄR DU SÄKER PÅ ATT HAN INTE ÄRVT MATTEGENERNA EFTER DIG?
Jag propsar i alla fall på att min son är duktig på fotboll - EFTER MIG!
Jag har ju aldrig spelat, kunde inte ett dugg innan han började spela osv. Jag har ju liksom aldrig använt de generna - SÅ DE FANNS KVAR!
Hans far spelade ju, var tydligen lite duktig i sin ungdom så hans gener var ju slut. Inget kvar att ärva liksom. ;) Det är jag säker på i alla fall.
Hejja våra barn!!!

Svar: Jag är hundraprocentigt säker på att han inte ärvt mattegenen efter mig. Däremot hans charmiga personlighet måste ju vara efter mig. :D Vad fint du hade sparat dina gener åt din son. Så generös var inte jag-utan slösade dem så länge jag kunde. Det är kanske därför han inte ens vill spela i år? Jag skulle ha tänkt som du tidigare! ;)
fridasfunderingar.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback