Tydligen så firas Halloween 31 oktober, vilket är idag.

Det blir ingen utklädning här hemma, men jag hittade den här

i fotogömmorna.

 

Från Obelix till dig: 

 

LillA skulle ta singelkort på dagis idag.

Han var överexalterad när vi gick dit, men sen blev han underexalterad 

och vägrade sen att vara med.

 

StorA huserade vid tillfället bara en dörr bort så jag gick dit,

och viskade i hans öra att LillA tyckte det var läskigt att ta

kort och frågade om han kunde hjälpa till.

 

Han log, nickade och vi travade iväg.

 

Väl där vill LillA gärna vara med, speciellt som storebror

svingade den galna katten till lillebrors förtjusning.

 

Desstutom blev det att vi tog syskonkort.

 

LillA blev såklart söt, men ståtade med en mössfrisyr som

inte jag lyckades tämja hur än jag försökte.

 

Nåja.

Som hans moster sa.

 

 

Syskonkort och singelkort.

 

 

 

 

Fjärrvärmen har varit avstängd idag pga planerat avbrott.

 

"Svärmor": Nu har i alla fall värmen kommit tillbaka!

 

Jag: Ja, perfekt! Nu kan jag äntligen tvätta.

 

"Svärmor": Varför har du väntat?

 

Jag: För att vi inte haft något varmvatten.

 

"Svärmor": Men Frida! Tvättmaskinen värmer ju upp sitt eget vatten.

 

Jag: .........

 

 

 

 

Jag såg just på Aftonbladet att M vill inför betyg i år 3. ÅR 3!

Barn ska inte kontrolleras, de ska stimuleras.

Hela veckan har jag suttit på olika föreläsningar.

Det jag fått med mig är följande.

 

Vi ska fokusera på barnens lärandemiljö.

Det är upp till oss runt omkring att skapa en lärandemiljö

som passar våra barn. Alla barn! Inte bara några.

 

Lärande handlar också om relationer.

Japp.

Det är sant.

Det är logiskt om man tänker efter.

Relation mellan vuxen och barn kan ibland

vara skillnaden mellan känslan av att lyckas och att misslyckas.

Tänk tillbaka så minns du säkert själv den där läraren som du

tyckte var dum. Du minns också den där härliga läraren.

Den där som fick dig att känna dig lyckad.

 

Häromdagen lyssnade jag på Petri Partanen.

Han pratade bland annat om ovanstående saker.

Han pratade också om barnens berättelser om sig själva.

Där måste vi hjälpas åt att se till att alla barn har goda

berättelser om sig själva.

 

Jag kom att tänka på den här när jag lyssnade.

Gör det du med.

 

 

 Jag tror på det jag hört mycket om i veckan, det vill säga att om vi fortsätter att

söka problem gällande skolarbete i barnens inre så är vi fel ute.

Vi måste kontrollera och åtgärda potentiella hinder i miljön omkring barnet för att

(förhoppningsvis) alla ska få lyckas.

 

Lite grand som att man kan ha en funktionsnedsättning, men det behöver inte

vara ett funktionshinder så länge miljön omkring inte blir hindret.

 

 

Till sist, angående låten här uppe.

Så önskar jag att alla barn fick tänka om sig själva.

I min värld så åstadkommer man förmodligen inte det

genom att införa en kontrollfunktion i årskurs 3.

Det gör man genom att se på lärandemiljöer,

genom relationer och genom att aktivt se till att

barnen har bra berättelser om sig själva.

 

 Tack för ordet.

 

Barnen har verkligen tilltro till min förmåga.

Idag bestämde jag mig för att de skulle få välja vad vi ska äta till middag.

Jag tog upp det på vägen till affären.

 

Hamburgare skulle ju vara gott, men det kan vi ju inte äta för pappa

är ju inte hemma och du kan ju inte laga det så då måste vi köpa.

 

Jag (lite förnärmad): Jag kan göra hamburgare, men pappas blir godare.

 

StorA: Jag tycker vi köper gröt!

 

LillA: Ja med!

 

Så.

Idag blir det köpesgröt, köpesgodis (som om det finns någon annan väg),

och sen har vi bestämt att vi ska se film tillsammans.

 

 

Båda barnen var upphetsade när jag hämtade dem idag.

Ordet stavas S-N-Ö.

Det har tydligen snöat idag.

 

Leendet från LillA nådde från öra till öra när han exalterat berättade

att han hade sträckt ut tungan och då kom det snö på den.

Det smakade snö sa han med lysande ögon.

 

Vet ni?

Jag längtar lite efter snö.

Vi har förvisso fint och soligt väder, men kvällarna är becksvarta.

Ett litet tunt lager vitt snö skulle onekligen ljusa upp dem.

 

 

LillA har fått en Bamesepyjamas av sin mormor och vill tacka

för det eftersom han är superglad.

Jag skickar iväg ett sms till mormor kring detta.

 

LillA (med rynkad panna): Har mormor en telefon?

Jag: Ja, såklart hon har.

LillA (fundersam) Men inte farmor för hon är ju gammal!

Jag: Nä, farmor har ju ingen telefon

LillA (fundersam): Fast mormor och morfar är ju också gamla

Jag: Är de?

LillA: Jaaaa...i alla fall morfar. Men han har ju en telefon fastän han är gammal.

 

Känns skönt att jag inte är den enda som LillA kallar för "gammal", om

än han försöker sig på förskönande omskrivningar i mitt fall...

 

 

 

StorA var så förkyld igår så han fick stanna hemma.

Vid matbordet då vi åt middag frågade jag hur han mår.

 

StorA (lite ynklig): Sådär. Lite bättre.

Jag( intresserad): Men hur mår du?

StorA(lite martyr): Jag har lite ont i halsen.

Jag (försöker få mer info): Ok, men på vilket sätt?

Det finns olika sätt att ha ont i halsen;

Man kan ha ont när man sväljer, man kan ha ont hela tiden, man kan

ha ont när man hostar. Vilket har du?

StorA: Ja, jag har lite ont när jag sväljer och hostar.

 

Ja, jag har dåligt humör!

 

....

 

 

 

(Ungefär där dog jag av skratt)

 

StorA:s rum fortsätter att utvecklas och blir därmed mer ombonat.

För ganska många veckor sedan nu åkte jag, StorA och hans

mormor och handlade lite affischer som han ville ha.

 

 

Redan vid dörren görs ett sant statement.

LillA: Mamma! Du får den här av mig!

Jag: Åh tack så mycket!

LillA: Det är duuuuuuu!

Jag: Är det jag?

LillA: Den har hår!

Jag: Mmm. Jag ser det!

LillA: Men mamma den har en kjol!

Jag: Har den en kjol? Men jag har ju aldrig en kjol!

LillA: Men Mamma! Det är ju när du var ung!

 

 

 

 

 

 

Jag är officiellt gammal.

Glasögon på.

Har haft det av och till under uppväxten, men aldrig varit beroende.

Det kommer jag nog att bli nu.

 

Det känns som jag är konstant berusad när jag går omkring här hemma,

men dem på näsroten.Hela världen svajar liksom.

 

Dock blir det ju skillnad till det bättre också, det märker jag ju.

Som att att jag skriver det här utan att sitta framåtböjd som en ostkrok

för att kunna se någonting till exempel.

 

 

Så.

Förhoppningsvis försvinner "fyllekänslan" fort och jag

kan njuta av en bättre hållning och mindre kisande.

 

Vem vet?

Kanske huvudvärken minskar den också?