Måndag och jag är hemma
I fredags fyllde sonen hela tre år.
Han var väldigt nöjd med alla besök och alla
presenter. Två timmar innan kalasstart sprang han till
dörren för att kolla om några gäster hade kommit.
Det var ganska sött!
Sonen bestämde form. En sol ville han ha. Jag kan inte ta cred för
tårtan, men på Kvartersbagarn jobbar Susanne och hon kan!
♦
Idag är jag hemma med en febervarm kille.
Än så länge ganska trevlig, febervarm kille.
Kanske för att han får se alla sina favoritfilmer, äta glass,
kramas och hälla in alla halsbandskulor han fick i
leksakstrumpeten utan att jag blir alltför arg.
När man är sjuk får man nästan göra som man vill.
Har roddat halva morgonen för att fixa allt jag missar på jobbet.
Tror jag kommit ihåg allt äntligen så jag kan slappna av.
Maken är såklart bortreset.
Sonen har en förmåga att bli sjuk när maken ska någonstans.
Det är bara att gilla läget.
Han haft en lugn morgon.
Läser ganska mycket.
Har fått hem böckerna jag klickade hem så
nu har jag börjat med Stepenie Meyers "The Host".
Är än inte såld,men det kanske blir bättre.
Nu vill någon visst de Discodaggarna.
Jag lyder. Åtminstonde idag.
♥
Frida
Jag finns!
Jag är kvar, men det händer så mycket hela tiden så jag
har prioriterat bort datorn ett tag.
Jag är inne i en tröttperiod, vilket inte är så konstigt.
Det blir ju lätt så med nytt jobb och sånt.
Sköt om er så återkommer jag när jag
har nåt vettigt eller oviktigt att skriva om.
♥
Frida
Den förtappade generationen
kvinnor i femtioårsåldern och uppåt.
Det talar om svampplockning, olika sätt att torka dem och så vidare.
Jag lyssnar fascinerat.
Detta för att jag vet ju inte när jag tänker bli vuxen och börja med sånt.
En av dem hade sett en film eller dylikt som handlade om att en pest
tar livet av större delen av befolkningen och de som är kvar är "yngre"
det vill säga i min ålder. De överlever till en början genom att ta det som
behövs från affärer men det räcker inte hur länge som helst.
Från det kommer diskussionen att även om de funnit en ko så
hade ingen kunnat mjölka och så vidare.
Sen kommer de oförhappandes in på att rensa strömming, varpå
en av dem vänder sig mot mig och frågar om jag kan detta.
Blixtsnabbt hör jag mig själv svara:
Nä, jag är fiskallergiker.
När vi skrattat klart avlägsnar jag mig utan att avslöja lögnen.
Dags att lära sig ett och annat snart med andra ord.
Det tog ett tag innan det klickade.....
Aktörer: Jag och maken.
Plats: Soffan i vardagsrummet.
Jag: Jag har klickat hem Trotsboken.
Han: Vad då klickat hem?
Jag: Jamen klickat hem.
Han: Vad då "klickat hem"?
Jag (smått frustrerad): Jamen klickat hem en bok
Han (trög): Hur menade du då?
Jag (frustrerad på riktig)t: Jag har beställt hem böcker från nätet.
Han (har fel): Jaha beställt. När du säger klickat hem så är det ju typ ladda ner nåt
Jag (förklarande): Nä, det är ju att ladda hem nåt, jag har ju klickat hem.
Han (småspydigt): Det finns det väl inget som heter "klickat hem".
Jag (arg): Johooo.Det finns det.
Han (skeptiskt): Vem säger det "klickat hem"?
Jag (högdraget): Så säger vi i bloggvärlden.
Igelkottar fulla skogen
Sonen och jag har varit själva i helgen.
Kring Bolibompatid idag kommer maken hem från en tripp till Uppsala.
Den på vardagarna så svårväckta sonen har i helgen vaknat
fem över sju respektive halv sju. Oh the joy!
Efter en konfliktfylld morgon, som slutade med att
alla bestyren tillslut blev gjorda for vi till Nimbys värld
ett par timmar i lördags. Det är förunderligt hur kontaktsökande barn
är med varandra, speciellt på sådana ställen.
Själv var jag utrustad med en bok, vis av erfarenhet.
Dock hittade jag (som alltid) bekanta att prata med också.
Om inte annat så har man ju föräldraskapet gemensamt på
sådana ställen.
Idag gick vi upp på en av dagislekplatserna och lekte, följt av
ett besök i skogen. Vi hade med oss sockerbitar till myrorna,
som de totalignorerade så det experimentet föll platt.
Det är väl så det går när jag försöker vara skogsmullewannabe.
Jag är alldeles för oupplyst för att låtsas egentligen.
Sonen utbrast när vi gick på stigen i tallskogen.
"Mamma kolla det är igelkottar ööööööverallt!
Det blev lätt dagens skratt!
Nyss har svärmor bjudit på hembakta vaniljbullar och
vi har upptäckt varför det kommer in getingar hela tiden.
De verkar vara på jakt efter en övervintring uti vår garagedel.
De svärmar som attan där bak.
Ska beväpna maken med radar och stå inne och heja!
Imorgon blir det att jobba-som jag har längtat.
För övrigt har jag hunnit handla en massa kläder till sonen,
städat mina garderober, rensat i linneskåpet OCH
inhandlat årets första julklapp.
Dessutom har jag köpt en välkommen-hem-present
till maken; Nozovent.
Egentligen tänker jag det är en present till mig själv
om det funkar.
Vad den ska göra?
På förpackningen står det inte allt för subtilt:
Sluta snarka! Sluta snarka! Sluta snarka!
Håller tummarna för att det fungerar.
Nu ska jag och min nacke vila oss lite.
Njut av söndagen!
♥
Frida
Holy Hell! Vad var det egentligen?
Tack vare det stundande kyrkovalet den 20:e september
fanns tidningen AMOS i vår brevlåda.
Tidningen säger sig vara störst på livsfrågor.
Satt och läste lite i den och fastnade för ett avsnitt som hette
"FINN FEM FEL-De är mer rätt än du tror".
Ingressen löd därefter enligt följande
"Känner du inte igen dig i de blanka magasinens ideal? Grattis.
Ditt ostajlade liv är i själva verket perfekt. Amos guidar till
bristerna som fulländar"
Övrig text får ni läsa själv.
De hade dock indelat det hela i fem kategorier;
Hemmet,Barnen,Vännerna, Fritiden och Relationen.
Till detta fanns illustrationer såklart.
Ett på det "perfekta" enligt tidningarnas ideal...
..följt av ett exempel på det som fulländar.
Sen hajade jag till.
Vad händer egentligen i sovrummet på övre bilden?
Mycket kan man reagera över.
Men allvarligt; Rävsvans? :D
Dagens skratt blev det för mig, utan att det kanske
var meningen. Men erkänn att det var lite roligt och skrämmande
på samma gång. Inte vad jag väntade av denna tidning i alla fall.
Nu har jag strulat klart med blogg.se för ikväll! *less*
♥
Frida
Trots alltså.
Vår charmige underbara son har nått den fantastiska trotsåldern.
Vad hände?
Går det en dag utan utbrott så tror jag nästan det är nåt fel.
Han vill inte klä på sig, inte klä av sig, inte gå ut, inte gå in,
inte sova, inte stiga upp, inte tvätta händerna, inte gå in i affären,
inte gå ut ur affären. Det tar liksom aldrig slut.
Sen kommer de oväntade utbrotten.
Som när jag slog av TV:n i mittenrummet.
Ett rum han inte ens var i.
Stoooooort drama utbröt när en ilsken son
kastar sig gråtande ner på golven för att
HAN skulle ju slå av TV:n.
Ibland tycker jag han ÄR charmig, vilket gör att jag
har svårt att hålla mig för skratt.
Jag vet-inte snällt!
Andra gånger är jag bara ilsk.
Så. Nu ska jag bli klokare hade jag tänkt.
Har precis klickat hem Trotsboken och hoppas
få tips. Min magkänsla har i och för sig fungerat hitills,
men det kan nog inte skada att läsa på litegrann.
På tal om att läsa på.
Dagens småbarnsföräldrar måste vara bland de mest pålästa,
och ändå tvivlar de så mycket på sin egen förmåga.
Snacka om Moment 22. Trots (haha vad jag är rolig) så
står jag för att jag klickat hem boken.
Det kan ju inte dra ifrån i alla fall.
Nu ska jag uppsöka sängen.
Har haft en väldans dålig dag.
Ungefär som det där inlägget ni inte skulle läsa.
Fast jag är nog på bättringsvägen med
förkylningen i alla fall så det är alltid nåt.
Natti,natti!
♥
Frida
Skämmas?
Nej.
Jag tänker inte egentligen skämmas för att jag gnäller.
Måste få lätta på trycket ibland.
Det här är ju ändå min lilla plats i cyberrymden.
Dock tycker jag att alla ni som läser detta ska klicka er in här
hos denna underbara levnadsglada kvinna.
Eva har startat en insamling för cancerforskning, ett
ändamål som jag såklart valt att stödja.
Alla kan vi göra nåt för att hjälpa till.
Själv deltar jag i undersökningar jag får skickat till mig
via mail. Där kan jag välja att ta ersättningen själv eller skänka
till ett valfritt ändamål.
För mig var det inget svårt val.
Jag har varit med i flera år och de kronor jag tjänar ihop
går oavkortat till Barncancerfonden.
Det är lätt att hjälpa till om man bara ser möjligheter.
Mitt motto är ju ändå:
Vänlighet är smittsamt så låt oss starta en epidemi.
Är ganska säker på att den epidemin skulle vara mer
smittsam än alla andra sjukdomar tillsammans....
♥
Frida
Pissdag
Jag vill inte var sjuuuuk!!!!!!!!!!!!
Jag vill vara frisk!
Jävla feber.
Jävla värk.
Jävla halsont som kommit tillbaka.
Jag vill vara frisk och jobba.
Vara trevlig och go och glad.
Har inget att sätta upp.
Inga reservkrafter.
Jag känner mig rent ut sagt sur.
Utpumpad.
Kraftlös.
Går till sängen.
Ibland är det okej att döda.
Lördag, sen eftermiddag:
Sonen är i andra rummet och börjar helt plötsligt gråta.
Maken hämtar honom och han klagar på smärta på baksidan av högra låret.
Då han nyligen badat trodde vi det var kramp.
Svärmor försöker hjälpa honom stretcha utan framgång.
Plötsligt kryper en geting ut på golvet.
Den dödas fort av svärmor som är på besök.
Getingen måste alltså krypit in under sonens pyjamasbyxor.
Den har inte bara hunnit sticka en-utan två gånger.
Sonen hämtade sig väldigt fort efter lite Salubrinlindring.
Nu vet vi i alla fall att han inte är allergisk mot getingar.
I sådana här tillfällen anser jag det är okej att döda.
Njut av er söndag!
♥
Frida-som har feber igen....SUCK
Det är faktiskt trevligt att fylla år.
Visar dock bara de snygga än så länge....
Allt finns på Maggans Djungelkiosk i Hortlax!
Skynda dit!
Fick även högtalare till vardagsrummet och ett våffeljärn.
Inte dåligt!
♦
Har idag haft världens bästa dag med mamma och syrrorna.
Har shoppat väldigt många fina saker-bara till mig.
Kläder, ögonskugga, finstövlar och vinterjacka bland annat.
Man behöver med andra ord inte fyllar år för att få trevliga saker.
Tack igen mamma för att du gjorde shoppingen möjlig,
och tack för allt gott vi ätit!
♥
Frida-helt slut men glad
Sjukt tråkigt.
Hört om hon med jordens sämsta immunförsvar?
Jepp.
That's me.
Fick feber och halsont och har legat sedan tisdag.
Första dagen jag mår bättre idag dock!
Märker verkligen att jag inte har så mycket reservkrafter,
men det är nog inte så konstigt med tanke på de senaste året.
För övrigt är jag fortsatt sjukskriven till sista december.
Jag känner mig peppad att gå på jobbet men nog är
det skönt, och nödvändigt, med återhämtningsdagar.
Det gör att jag kan ge allt när jag jobbar.
Har haft en sämre nackperiod, vilket jag får behandling för.
Har dock inte kunnat träna pga "vanlig sjukdom", så det ska bli
skönt när jag kan börja om.
Dagens enda måste är en (välbehövlig) dusch.
Den ser jag fram emot.
Dagens tråkiga är att jag missar kalaset för min söta
systerdotter som fyller två år.
Dessutom missar jag fikat, vilket är en stor sorg.
Nähäpp.
Nu vet ni var jag hållit hus i allafall.
Ha en skön helg vänner!
♥
Frida
PS:Fick jättefina presenter när jag fyllde år.Ska visa snart DS