Hoppas 2014 blir som du önskar!

 

 

Det blir fler och fler koppor, men än har de inte börja klia.

Det är nog tur att han inte har den blekaste aning om vad som väntar...

 

Nyårsaftonfirande blir det imorgon ändå och de immuna kommer. 

Det blir nog bra!

Vi trodde han redan hade haft det när han var 10 månader,

då hans storebror gjorde bort det.

Som Brasse sa: Fel, fel, fel, fel, fel!

 

LillA verkar ha fått vattkoppor.

Eller han har fått vattkoppor.

Senaste kvarten har tio nya prickar dykt upp, bara på ryggen.

 

Vi som skulle på släktmiddag med palt på menyn idag.

Och vi ska ha nyårsfirande hos oss.

 

Får se om någon vågar sig hit....

 

 

 

 

 

 

 

 

Det började med en prinsessklänning i somras.

Sen ville han ha nagellack.

Nu går han dagligen med någon form av läppstift.

Igår köpte han en pigtitattare som var rosa.

Idag köpte han sig en peruk med svart långt hår.

 

Han har haft prinsessklänningen på kalas och förskola.

Han har haft peruken på stan.

Han frågar ofta om hans läppstift syns.

 

Han hälsar glatt på folk och får leenden tillbaka.

Komplimanger får han med.

 

En del verkar förvånade när jag sedan ropar på honom och 

de förstår att han är en kille, och inte en tjej.

 

Av andra har jag fått höra att deras pojkar minsann också

hade en sån fas, då de klädde sig i tjejkläder, men att

den fasen gick över.

Ungefär för att trösta mig, stilla min oro.

 

 

Han är en glad treåring med hälsan i behåll.

Han gillar det som anses vara tjejigt.

 

Det kanske är en fas.

 

Eller så är det inte det.

 

 

LillA får vara precis den han är, ha på sig vad han vill oavsett

om det är nu när han är tre, eller när han blir trettitre.

 

Punkt.

 

 

 

Idag fick jag en försenad klapp tack vare att jag vaknade upp med en upphakning i bröstryggen. Den gåvan hade jag gärna varit utan....

Jag har vilat, men också varit ut på en promenad. Jag fick sällskap av en entusiastisk LillA.

Det var väldigt, väldigt halt ute men vi tog oss runt utan mankemang tack och lov.

Så alla ni som måste vara ute och köra idag, kör för Guds skull sakta och försiktigt! Jag stod still de gånger jag krockade, men båda gångerna var det halt ute. Om man kan få så långtgående bekymmer av krockar vid låg hastighet, så kan man få etter värre vid högre hastigheter.

Min poäng är: Var försiktiga med er själva och andra omkring er!

Nu vilar jag vidare!

Kram, Frida

Ta hand om dig!

Lena Mellin, krönikör i Aftonbladet, skrev om demonstrationen i Kärrtorp idag.

Slutklämmen var :

 

"Eftermiddagen på Kärrtorps IP var fin. Vissa stunder var den till och med mäktig.

Men den räcker inte. De mörka makterna är starka, uthålliga och besatta"

 

Jag vägrar att hålla med.

 

Om de mörka makterna är starka, uthålliga och besatta, så får vi andra kloka

vara starkare, mer uthålliga och mer fokuserade.

 

Att 16 000 människor fysiskt står i Kärrtorp måste betyda någonting.

Att människor valde att stå i andra städer måste betyda någonting.

Att flera tusen människor skrev på namnlistor måste betyda någonting.

 

Vi måste visa vad vi vill, med kärlek och respekt.

Några få vet inte vad det innebär.

Men de flesta av oss vet det.

Visa dem med handling och ord i hur du är mot andra.

Hur du röstar.

Hur du väljer att uppfostra dina barn.

Hur du väljer att leva ditt liv.

Vi får inte tystna och tro att vi inte räcker till.

”Det är inte de onda människornas ondska som är det farliga,
utan de goda människornas tystnad".
≈ Martin Luther King≈ 

.

Jag har haft en fin dag idag. Först stått för Kärrtorp på stadens torg,

och sedan dejt med en av mina fina barndomsvänner.

 

På dagens "att-göra-lista" stod att handla mat inför julafton.

Vi brukar nämligen köra knytis.

 

När middagstiden närmade sig så ställde så Maken

den magiska frågan.

 

Maken: När du handlade handlade du väl för middag?

Jag:...........................

Maken: Du handlade väl för middag? Inte bara julafton?

Jag: ..................

Maken (börjar skratta): Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

 

 

Vadå?!

 

Jag tänkte inte på det........

 

Hans far köpte helt sonika deg, men moster Emma (som av någon outgrundlig anledning är singel) står nu och bakar tillsammans med LillA.

Snacka om nöjd, och för all del, snacksalig kille!

Oj så gott!

Jag är sjuk i världens konstigaste förkylning, som dessutom aldrig verkar ge med sig. Då den onämnbara sjukan härjar på förskolan fick LillA stanna hemma i ett hopp om att vi slipper den sjukan iaf.

 

Jag försökte få mysa med LillA men han ville inte.

 

Jag (lite trumpen): Vem ska jag mysa med då?

LillA (glatt): Du får väl mysa med din telefon!

 

Vi har uppenbarligen olika syn på vad "mys" är....

StorA gjorde illa sig på förra veckas idrottslektion.

De spelades parfotboll och han och hans kompis krockade.

Ett blåöga värdigt en boxare blev resultatet.

 

Så nu kallar vi honom för "StorA Balboa" här hemma.

 

Eller det kanske var någon som råkade kalla honom för "Rambo".

 

Denna någon kan ha varit jag.

 

Samma skådespelare är det ju liksom.

 

Sen att han heter "Rocky" var ju en annan femma.....

 

 

 

Idag är jag sjuk.

 

 

 

 

 

 

Jag och Maken ser på TV.

StorA sitter i mitt knä och LillA lägger tittar sig omkring förvirrat,

ställer sig på soffkanten och lägger sen örat mot bakhögtalaren.

Jag säger åt honom att sätta sig ner.

 

LillA: Jag hör nå ljud

Jag: Det är från TV:n.

LillA: Men hur kan det bli ljud här?

Jag (väljer det lätta svaret): Det är magi!

StorA (stirrar stint på skärmen och säger tonlöst): Nä, det är kopplingar.

 

 

 

...men vi har fuska och klätt granen redan.

Jag som är så sjukt traditionel bryter mot mina egna principer!

 

Det är dock fler saker jag gör annorlunda i år.

Några julgardinsbyten blir det inte för jag har rätt och slätt inte

ork. Ny gran har vi också för jag har länge velat ha en "nättare"

variant då vårt vardagsrum är det minsta i hela världen (typ).

 

Det här med att klä granen just idag var dock inte i förväg planerat,

men det kändes helt enkelt som rätt dag att göra det på.

 

StorA hade varit hos en kompis, och sedan kom en annan kompis hit.

Jag och LillA hade hunnit vara hos mamma/mormor och pappa/morfar

och fått fika och lurat till oss godis så vi var också på gott humör!

 

Efter middagen klädde jag och pojkarna granen i stor harmoni (obs ej ironi),

men sen gick det över då jag bad (beordrade) dem att städa sina rum.

 

Stort tandagnissel, ilska och gråtutbrott har därmed förgyllt

den senaste kvarten av mitt liv.

 

Nu är dock rummen städade och vi är redo för en ny vecka.

Två jobbveckor kvar, sen väntar långledighet.

 

 

Jag har julshoppat idag med pojkarna.

Vi höll sams hela tiden (faktiskt) och det var skönt.

Kanske berodde det på att jag lovade dem en liten grej var från

Lekia som blev vårt första stopp?

 

LillA valde ett munspel som han sedan spelade på hela

vägen längst gågatan.Hans musicerande måste ha roat många,

för de flesta vi mötte log ordentligt när de såg, och hörde, honom.

 

 

 

 

StorA ville inte vara sämre utan lämnade en gåva till omgivningen han med.

Eller som han själv sa det:

Mamma! Nu har Gallerian fått en gåva. En fis!

 

Detta följdes av ett nöjt gapskratt innan vi lämnade stan.

 

 

Jag inhandlade de första julklapparna igår, sittandes vid

denna dator. Det är dock ett undantag!

 

Det jag ville ge fanns inte lokalt och då hade jag inget val.

Däremot brukar jag tänka till innan jag handlar över nätet.

Finns det att handla på stan går jag hellre dit.

Anledningen är enkel.

 

Om alla handlar över nätet finns snart inga lokala butiker kvar.

Finns inte de lokala butikerna kvar försvinner arbetstillfällen på orten.

Flyttar invånarna på grund av arbetsbrist förlorar hela staden

ekonomiskt på det.

 

Så min vädjan till dig är: Handla lokalt då det går!

Blir det verkligen ALLTID så mycket billigare när

frakt och allt annat är betalt?

Och är det värt det i det långa loppet med tanke

på det jag redan räknat upp?

 

Det tror inte jag.

 

 

Så jag stödjer min stad och handlar lokalt.

 

Tänk på saken.

Det är redan första advent. Fatta!

På ett sätt bara springer tiden iväg, och på andra sätt går den alltför långsamt.

Mitt liv består mest av jobb känns det som. Min första VAB-dag behövdes inte tas ut förrän i mitten av november. Smått fantastiskt om man ska se det ur ett historiskt perspektiv! Sen att min andra kom veckan efter må vara hänt....

I fredags hade jag och Maken en välbehövlig datenight. Först middag med goda vänner och sedan ståupp med roliga komiker. Lördag adventspyntade vi och idag blev det spontantripp till grannstadens lekland.

Jag sitter i soffan och samlar kraft för kommande arbetsvecka, och det behövs. Kroppen har börjat protestera men jag kämpar på, och tänker inte ge upp. Vid jul väntar långledighet och efter det en planeras en viss förändring.

Jag önskar dig en fin första advent!

Ta hand om dig!