Hahaha...

Ni har väl kunnat göra något smaskigt uttalande till skvallerpressen ;)

Eva:Svarat hos dig!

Isabelle: Ja, det hade man ju kunnat göra, men jag gillar Systrarna Graaf så jag skippade det :)

Ha, ha. Intressant! Lät det seriöst?

Jag tackar så mycket för grattishälsningen!

Kram!

Jag har en massa typer som ringer på min telefon och frågar efter Sebastian. Det är en sex sju pers per år. Antingen är de fulla när de ringer, eller så är Sebastian en mycket ensam person om han bara blir uppringd färre än tiotalet gånger per år.



Hoppas att du har det bra! JAg träffar ju din syster yster varje vecka och tänker lite på dig då också = ) Kram!

Haha, så skoj! kram!

Ja det är inte alls roligt...

Det är svårt från första början att fatta att barn faktiskt får cancer, det blir bara så mycket mer konkret när det drabbar någon i ens omgivning...

Vidrigt är vad det är.

Jisses vad de hökar!