Om allt går vägen...
...så kommer det att titta ut en liten bebis i slutet av maj.
Sonen har redan bestämt att det är en pojke och att han
ska heta "Svamp-Bob". :D
Jag och maken känner väl oss lite tveksamma till det namnvalet...
Så var det blåa igång igen
SUCK!
Jag vet inte vad som skrämmer mest:
Fredrik Reinfeldt som statsminister eller
Maud Olofsson som vice statsminister.
Nä vänta.
De som skrämmer mig mest är att vi har en
människofientlig, icke-empatisk, profithungrande
regering. Det skrämmer mig mest.
Barn och deras fäder
Därifrån kommer de klassiska "Far är rar", Mor ror" osv.
Pappa kunde såklart inte låta bli så han myntade följande uttryck:
Far är rar
Mor är en orm
Typiskt min pappas humor.....
Men så här på fars dag så måste jag dock bekräfta
att far är rar. Men min mor är INGEN orm.
Maken har uppvaktats idag.
Sonen skulle välja present åt sin far på Clas Ohlsons.
Jag spenderade tio minuter för att övertyga honom om att
pappa nog faktiskt inte ville ha en leksakslastbil med tillhörande
vägmärken i present.
Däremot blev det en pannlampa och en mjukis-Ior,varav den
senare inte lämnat sonens famn sen presentöppnandet. Sött!
För övrigt har sonen introducerat ett nytt uttryck idag.
En febervarm kille satt i mitt knä.
Jag lutar mig fram och viskar honom i örat vilket kittlas.
Han håller då händerna för öronen och deklarera:
"Du kan inte viska till mig nu för jag håller för öronlocken"
HAHAHA!
Så ni vet.
Frost.Höst.Hutter
Snön kan inte vara långt borta. Känns på lukten liksom....
I väntan på att det vita ska lysa upp mörkret gör vår Buxbom från
Classes sitt bästa-och ser snygg ut samtidigt!
Nu väntar två lediga dagar från jobbet.
Lilleman har åkt på feber så jag misstänker att
det blir en mysdag imorgon.
Veckans roligaste är i allafall att i slutet av februari är vi ett tjejgäng
på tio som drar till Huvudstaden, och resan är bokat klar!
Orsaken till resan är att nio av oss uppnår den
aktningsvärda åldern av trettio nästa år så det måste ju firas!
Vi har sparat en hundralapp i månaden i tre år så det finns lite
spenderarpengar. Hotellboende och en SPA-dag står bland annat på programmet.
Känns skönt att ha nåt att se fram emot när mörkret sänkt sig, jag har
blivit less på snön och julen är över.
I väntan på snön tror jag att jag går och vilar upp mig på soffan.
På återseende!
♥
Frida
Vissa saker var faktiskt bätter förr.
Jag har tidigare förfasat mig över Teletubbies.
Det var länge en favorit hos sonen. Visst, han lärde sig saker,
men själv blev jag galen. Gaaaaalen!
Sen kom en era då "Bilar"-filmen rullades om och om igen.
Inte så farligt, den är ju rätt så bra.
Då sonen blev sjuk i början av veckan påbörjades dock en ny era:
Bamseeran.
Själv är jag lyrisk eftersom jag (smyg)läste Bamse till jag var arton.
Låtsades att det var min sju år yngre syster som skulle ha den.Hoho!
Nu snurrar Bamse i Trollskogen om och om igen hos oss.
Jag är än inte less.
Hur kan man bli det på Bamse?
Olof Thunbergs behagliga röst ger liv.
JAg skrattar gott åt animeringen som är fin, men
så mycket bamse. Hur djuren ser ut när de är förvånade är
oslagbart- och INGEN kan väl gråta som Lille Skutt?
Dessutom, ärligt talat, finns det någon annan som
LÄRT ungar så mycket som Bamse?
Om viktiga saker. Inte bara underhålla kidsen.
Försöker förklara för sonen att till och med Vargen kommer att
göra snälla saker eftersom Bamse och hans vänner är snälla med
honom. Han ser på mig oförstående.
Å andra sidan så riskerar han ju att bli Svamp-Bobgenerationen så det
är väl kanske inte så konstigt.
Min favoritkaraktär är, och förblir, Skalman.
En mat-och-sovklocka skulle vi alla ha.
Eller en "utombordsmotor inombords".
Så jäkla coolt!
På tal om nostalgi; igår var det Bumbibjörnarna.
Jag gick nästan i spinn.
Bäst jag uppväger all nostalgi med innehåll med lite
utsida. Dags för Top Model.
Vad hade du för barnprogramsfavorit förresten?
Jag vet att det är en fas...
Den där trotsfasen.
Men ibland alltså.
Då är det nära det läggs ut en annons på blocket.....
Måndag och jag är hemma
I fredags fyllde sonen hela tre år.
Han var väldigt nöjd med alla besök och alla
presenter. Två timmar innan kalasstart sprang han till
dörren för att kolla om några gäster hade kommit.
Det var ganska sött!
Sonen bestämde form. En sol ville han ha. Jag kan inte ta cred för
tårtan, men på Kvartersbagarn jobbar Susanne och hon kan!
♦
Idag är jag hemma med en febervarm kille.
Än så länge ganska trevlig, febervarm kille.
Kanske för att han får se alla sina favoritfilmer, äta glass,
kramas och hälla in alla halsbandskulor han fick i
leksakstrumpeten utan att jag blir alltför arg.
När man är sjuk får man nästan göra som man vill.
Har roddat halva morgonen för att fixa allt jag missar på jobbet.
Tror jag kommit ihåg allt äntligen så jag kan slappna av.
Maken är såklart bortreset.
Sonen har en förmåga att bli sjuk när maken ska någonstans.
Det är bara att gilla läget.
Han haft en lugn morgon.
Läser ganska mycket.
Har fått hem böckerna jag klickade hem så
nu har jag börjat med Stepenie Meyers "The Host".
Är än inte såld,men det kanske blir bättre.
Nu vill någon visst de Discodaggarna.
Jag lyder. Åtminstonde idag.
♥
Frida
Jag finns!
Jag är kvar, men det händer så mycket hela tiden så jag
har prioriterat bort datorn ett tag.
Jag är inne i en tröttperiod, vilket inte är så konstigt.
Det blir ju lätt så med nytt jobb och sånt.
Sköt om er så återkommer jag när jag
har nåt vettigt eller oviktigt att skriva om.
♥
Frida
Den förtappade generationen
kvinnor i femtioårsåldern och uppåt.
Det talar om svampplockning, olika sätt att torka dem och så vidare.
Jag lyssnar fascinerat.
Detta för att jag vet ju inte när jag tänker bli vuxen och börja med sånt.
En av dem hade sett en film eller dylikt som handlade om att en pest
tar livet av större delen av befolkningen och de som är kvar är "yngre"
det vill säga i min ålder. De överlever till en början genom att ta det som
behövs från affärer men det räcker inte hur länge som helst.
Från det kommer diskussionen att även om de funnit en ko så
hade ingen kunnat mjölka och så vidare.
Sen kommer de oförhappandes in på att rensa strömming, varpå
en av dem vänder sig mot mig och frågar om jag kan detta.
Blixtsnabbt hör jag mig själv svara:
Nä, jag är fiskallergiker.
När vi skrattat klart avlägsnar jag mig utan att avslöja lögnen.
Dags att lära sig ett och annat snart med andra ord.
Det tog ett tag innan det klickade.....
Aktörer: Jag och maken.
Plats: Soffan i vardagsrummet.
Jag: Jag har klickat hem Trotsboken.
Han: Vad då klickat hem?
Jag: Jamen klickat hem.
Han: Vad då "klickat hem"?
Jag (smått frustrerad): Jamen klickat hem en bok
Han (trög): Hur menade du då?
Jag (frustrerad på riktig)t: Jag har beställt hem böcker från nätet.
Han (har fel): Jaha beställt. När du säger klickat hem så är det ju typ ladda ner nåt
Jag (förklarande): Nä, det är ju att ladda hem nåt, jag har ju klickat hem.
Han (småspydigt): Det finns det väl inget som heter "klickat hem".
Jag (arg): Johooo.Det finns det.
Han (skeptiskt): Vem säger det "klickat hem"?
Jag (högdraget): Så säger vi i bloggvärlden.
Igelkottar fulla skogen
Sonen och jag har varit själva i helgen.
Kring Bolibompatid idag kommer maken hem från en tripp till Uppsala.
Den på vardagarna så svårväckta sonen har i helgen vaknat
fem över sju respektive halv sju. Oh the joy!
Efter en konfliktfylld morgon, som slutade med att
alla bestyren tillslut blev gjorda for vi till Nimbys värld
ett par timmar i lördags. Det är förunderligt hur kontaktsökande barn
är med varandra, speciellt på sådana ställen.
Själv var jag utrustad med en bok, vis av erfarenhet.
Dock hittade jag (som alltid) bekanta att prata med också.
Om inte annat så har man ju föräldraskapet gemensamt på
sådana ställen.
Idag gick vi upp på en av dagislekplatserna och lekte, följt av
ett besök i skogen. Vi hade med oss sockerbitar till myrorna,
som de totalignorerade så det experimentet föll platt.
Det är väl så det går när jag försöker vara skogsmullewannabe.
Jag är alldeles för oupplyst för att låtsas egentligen.
Sonen utbrast när vi gick på stigen i tallskogen.
"Mamma kolla det är igelkottar ööööööverallt!
Det blev lätt dagens skratt!
Nyss har svärmor bjudit på hembakta vaniljbullar och
vi har upptäckt varför det kommer in getingar hela tiden.
De verkar vara på jakt efter en övervintring uti vår garagedel.
De svärmar som attan där bak.
Ska beväpna maken med radar och stå inne och heja!
Imorgon blir det att jobba-som jag har längtat.
För övrigt har jag hunnit handla en massa kläder till sonen,
städat mina garderober, rensat i linneskåpet OCH
inhandlat årets första julklapp.
Dessutom har jag köpt en välkommen-hem-present
till maken; Nozovent.
Egentligen tänker jag det är en present till mig själv
om det funkar.
Vad den ska göra?
På förpackningen står det inte allt för subtilt:
Sluta snarka! Sluta snarka! Sluta snarka!
Håller tummarna för att det fungerar.
Nu ska jag och min nacke vila oss lite.
Njut av söndagen!
♥
Frida
Holy Hell! Vad var det egentligen?
Tack vare det stundande kyrkovalet den 20:e september
fanns tidningen AMOS i vår brevlåda.
Tidningen säger sig vara störst på livsfrågor.
Satt och läste lite i den och fastnade för ett avsnitt som hette
"FINN FEM FEL-De är mer rätt än du tror".
Ingressen löd därefter enligt följande
"Känner du inte igen dig i de blanka magasinens ideal? Grattis.
Ditt ostajlade liv är i själva verket perfekt. Amos guidar till
bristerna som fulländar"
Övrig text får ni läsa själv.
De hade dock indelat det hela i fem kategorier;
Hemmet,Barnen,Vännerna, Fritiden och Relationen.
Till detta fanns illustrationer såklart.
Ett på det "perfekta" enligt tidningarnas ideal...
..följt av ett exempel på det som fulländar.
Sen hajade jag till.
Vad händer egentligen i sovrummet på övre bilden?
Mycket kan man reagera över.
Men allvarligt; Rävsvans? :D
Dagens skratt blev det för mig, utan att det kanske
var meningen. Men erkänn att det var lite roligt och skrämmande
på samma gång. Inte vad jag väntade av denna tidning i alla fall.
Nu har jag strulat klart med blogg.se för ikväll! *less*
♥
Frida
Trots alltså.
Vår charmige underbara son har nått den fantastiska trotsåldern.
Vad hände?
Går det en dag utan utbrott så tror jag nästan det är nåt fel.
Han vill inte klä på sig, inte klä av sig, inte gå ut, inte gå in,
inte sova, inte stiga upp, inte tvätta händerna, inte gå in i affären,
inte gå ut ur affären. Det tar liksom aldrig slut.
Sen kommer de oväntade utbrotten.
Som när jag slog av TV:n i mittenrummet.
Ett rum han inte ens var i.
Stoooooort drama utbröt när en ilsken son
kastar sig gråtande ner på golven för att
HAN skulle ju slå av TV:n.
Ibland tycker jag han ÄR charmig, vilket gör att jag
har svårt att hålla mig för skratt.
Jag vet-inte snällt!
Andra gånger är jag bara ilsk.
Så. Nu ska jag bli klokare hade jag tänkt.
Har precis klickat hem Trotsboken och hoppas
få tips. Min magkänsla har i och för sig fungerat hitills,
men det kan nog inte skada att läsa på litegrann.
På tal om att läsa på.
Dagens småbarnsföräldrar måste vara bland de mest pålästa,
och ändå tvivlar de så mycket på sin egen förmåga.
Snacka om Moment 22. Trots (haha vad jag är rolig) så
står jag för att jag klickat hem boken.
Det kan ju inte dra ifrån i alla fall.
Nu ska jag uppsöka sängen.
Har haft en väldans dålig dag.
Ungefär som det där inlägget ni inte skulle läsa.
Fast jag är nog på bättringsvägen med
förkylningen i alla fall så det är alltid nåt.
Natti,natti!
♥
Frida
Skämmas?
Nej.
Jag tänker inte egentligen skämmas för att jag gnäller.
Måste få lätta på trycket ibland.
Det här är ju ändå min lilla plats i cyberrymden.
Dock tycker jag att alla ni som läser detta ska klicka er in här
hos denna underbara levnadsglada kvinna.
Eva har startat en insamling för cancerforskning, ett
ändamål som jag såklart valt att stödja.
Alla kan vi göra nåt för att hjälpa till.
Själv deltar jag i undersökningar jag får skickat till mig
via mail. Där kan jag välja att ta ersättningen själv eller skänka
till ett valfritt ändamål.
För mig var det inget svårt val.
Jag har varit med i flera år och de kronor jag tjänar ihop
går oavkortat till Barncancerfonden.
Det är lätt att hjälpa till om man bara ser möjligheter.
Mitt motto är ju ändå:
Vänlighet är smittsamt så låt oss starta en epidemi.
Är ganska säker på att den epidemin skulle vara mer
smittsam än alla andra sjukdomar tillsammans....
♥
Frida
