Om ni undrar var alla fjärilar försvunnit så kan jag meddela att
de inte gömt sig för att hösten närmat sig, det återfinns helt
enkelt i min mage. Första dagen på nya jobbet är här!

När jag skriver detta är det söndag kväll.
Jag har duschat och tvättat håret.
Jag har valt kläder.
Jag har ställt väckarklockan.
Jag har letat i jobbkartongen efter viktiga papper.

Sen hittade jag den plötsligt, och då fladdrade det mindre i magen.
Jag hade nästan glömt att jag hade den.
Det var ju ändå nästan 20 månader sedan jag packade ner den.

Jag pratar naturligtvis om skyddsängeln som jag fick av mamma
när jag började mitt första socionomjobb.


Skyddsängeln ofördelaktigt fångad av min Iphonekamera

Bara för att vara på den säkra sidan kan ni väl hålla tummarna för mig
idag. Några levande skyddsänglar skadar ju liksom inte heller....

♥
Frida

Du vet att du är desperat då du, efter att barnen envisats med
att vara med dig i världens minsta tvättstuga , frivilligt sätter
igång Teletubbies och "tycker att det känns mycket bättre".

För vet ni hur j***a irriterande den där scenen med att öppna
en dörr är egentligen? Förmodligen så de skulle kunna använda den
för att knäcka krigsfångar utan blodspillan, hunger eller fysisk tortyr.
Den är till och med så allmänfarlig att den inte ens går att hitta som
klipp på Youtube. Det, mina vänner, måste ju vara det yttersta beviset
på hur hemskt nåt kan vara. För att inte tala om desperationens grad
hos undertecknad....


LillA på upptäcksfärd i världens minsta Tvättstuga. Det tog en halv
minut när inte mamma var där och försökte sortera tvätt....

Det slog mig för några timmar sen att det är sista dagen på min ledighet.
Imorgon börjar jag jobba.
Jag startar med att åka på kick-off på Medlefors, och
verkar vara den sista Pitebon i hela världen att fara dit.
Det blir nog en lämplig start.

Nästa vecka blir det "bara" två dagars jobb eftersom
förskoleplats inte är tillgänglig än, och inskolningen börjar
först veckan efter. Mjukstarten kommer således att fortsätta.

Men ändå.

En era är över.

Föräldraledighetseran.

För vi kommer inte få några fler barn, eftersom vi har tagit
beslutet om att så inte kommer att ske. Jag känner mig nöjd
med det beslutet, men det gör att denna dagen blir så definitiv.

Sista dagen som föräldraledg på heltid.

Visst är det okej att känna sig lite melankolisk en sån här dag?

Visst är det?

Jag ville att StorA:s första biobesök skulle bli minnesvärt.
Min tanke var att vi skulle gå och se Bilar 2 i "vanlig" 2D, men det gick inte.
3D fick duga tänkte jag och bokade biljetter för oss ikväll.

Det har varit regnigt och stormigt ute idag.
När vi tog på oss regnjackor blev StorA tveksam.

StorA(bekymrad): Men mamma! Måste jag ha alla de här kläderna?
Jag (glatt): Japp
StorA (mer bekymrad): Hela tiden?
Jag (förklarande): Nä, vi tar av jackan när vi kommit in på bion.
StorA (onöjd): Men jag vill ju ta av byxorna också!

Kalsongmannens son talade igen.

På bilresan in ringer telefonen.
Maken berättar hur LillA gråtande kommit gående från hallen
när vi stängt dörren och åkt. I handen bar han sina sandaler.
Tydligen ville han följa med, men som StorA nöjt sa när jag återberättade
anekdoten: "Han var inte tillräckligt snabb".

På vägen in hann StorA också upplysa mig om att " vi vecklades ut från apor".
Försök hålla er allvarliga när ni hör nåt sånt. I dare you!

Vi laddade upp inför bion med middag, fika och mer surr.

Väl på plats var kön väldigt lång så bion kom igång lite sent.
Eftersom vi såg "Bilar" känns det inte som en spoiler
när jag avslöjar följande:
När första loppet i filmen ska till att starta hörs ett ringande ljud
som vi alla tror hör till sekvensen.
Det står dock snart klart att det är brandlarmet som ljuder och
vi lämnar lokalen.

Efter att ha väntat ute i närheten av ytterdörren får vi besked att det var
falska alarm och får återvända in.

StorA avslutar filmen sittandes i mitt knä då vi varit på språng från fem.
Han undrade lite uppgivet varför filmen var så lång.

Visst blev hans första biobesök minnesvärt må jag säga.

Undrar om han kommer att förvänta sig så här mycket action varje gång?

Första arbetsdagen närmar sig med stormsteg.
Så känns det i alla fall.

Jag bad min mamma att följa med mig för
att "uppdatera garderoben". (Det är ett annat
uttryck för att spendera pengar).

I veckan styrde vi kosan mot Skellefteå så därför
kommer nu halvårsinlägget i min modeblogg ;-)

Fast ni får inte se allt, utan bara representanter:

Vardagskläder


Bild från Lindex.se
Gillade denna modell så det blev två med olika mönster (en i brunt).
Hittade också ett par svarta byxor.

Fyndhörnan (eller alternativt "gratis är gott"-hörnan:


Bild från Kappahl.se

Denna tröja köpte jag aldrig, men fick den av min storasyster
som hade köpt den, men inte trivdes i färgen. Jag hade provat
exakt en sån under dagen, men blev snål. Av henne fick
jag också en svart klänning.

Dock fyndade jag för egna pengar också.
En turkos tunika, och en beige´/vit randig tunika som båda var på
rea fick följa med mig hem.

"O herre jösses vad har jag gjort"-katergorin:



Denna ovanliga sak väntate på mig på Peppercorn.
Jag provade, blev lite kär, men tvekade.
Dagen hade nämligen inletts med att jag chockat mig
själv och köpt skor för ansenliga hundralappar.
Min mor och lillasyster sa jag var fin.
Först då tittade jag på prislappen-och fick en chock.
Så jag hade inte tänkt göra det.
Syrran och mamma gav sig inte.
Så den har följt med mig hem.
Det var andra affären vi besökte och jag hade redan spenderat nästan
hela min tänkta budget. Ni kan väl förstå att jag var i chock?!



Visst är det så att socker brukar hjälpa mot chock?
(De hjälper ju i alla fall mot Dementorer så jag gav det ett försök).
Visst funkade det. Fast bäst var nog sällskapet jag hade med
mig på Skellefteås mysigaste café: Lilla Marie!

Nu är alltså min garderob officiellt uppdaterad.
Jag kan faktiskt säga att större delen av veckan har gått
i klädernas tecken.

Tidigt i veckan började jag (ivrigt påhejad av hon som inte vill
nämnas på bloggen) kolla upp ytterkläder för barnen.
Vilket slutade med att jag rensade bort all för litet, konstaterade
att LillA aldrig kommer att frysa då det finns sparade kläder som
kommer hålla han varm många vintrar, men såg att det saknades
vinterskor i den storlek han behövde.

Igår skulle vi passande nog till Haparande för IKEA-besök.
Vad vi handlade kommer visa sig så småningom.
Efter tips från min moster åkte vi till Finland
på ett varuhus som hette Tex.
Där handlade vi Kuomaskor för en mycket billigare penning
än i Sverige.



Jag är happy happy!