Tvära kast här.
Igår partyprinsessa (japp, jag var på party) och idag småbarnsförälder.
Vad vi gör så här en lördagkväll?
Bygger ihop en brandstation i lego.
Eller rättare sagt, pojkarna gör det.
Själv har jag diskat nappflaskor.

(Dessutom skulle jag steka köttfärs, men
jag gav upp det projektet då halva plastpåsen
den låg i följde med ner i stekpannan).

StorA mutas med presenter för att han ska
gå på toaletten istället för att bara ha blöja.
Det har gått fantastiskt bra på senare tid så det
var dags för intjänade belöningen.
Idag skulle en stycke brandstation i lego inhandlas
på Barnens hus. Hela familjen begav sig dit.



Väl där upptäcker vi att stationen är hela tvåhundra riksdaler
dyrare än då avtalet ingicks så Maken försöker dölja det
faktum att det finns stationer kvar och istället avleda StorA:s
uppmärksamhet till någonting annat.
Sen inser vi att vi det han i sådana fall vill ha, en båt, kostar
tvåhundra mindre än stationen så vi anser oss dumsnåla.
Teatraliskt "upptäcker" vi att det finns stationer.
Alla är glada och vi beger oss mot kassan.

Efter tjugo meter säger StorA:

Var är LillA då?

Skamset återvänder vi till legoavdelningen där
lillebror, tillika vår andra son som vi temporärt
glömt bort att vi hade, väntar troget.
Vi skrattar gott med de som står omkring, mumlar några
"ojsan, ojsan" och lommar mot utgången.

Själv skyller jag det hela på att det var Maken som
sköt vagnen. Japp.

Det gör jag.