Gospelkonsert igår med min fina kör Support Choir,

våra "nygamla" bekantingar, de medryckande GospelCompagniet

och den oefterhärmlige superbegåvningen Samuel Ljungblahd.

Lägg till en fullsatt sal med publik som står och dansar

mest hela tiden så börjar ni ana hur det var,

 

Vid ett tillfälle kändes det nästan som en utomkroppslig upplevelse.

När man står i körhavet och sjunger arslet av sig( trots att den lilla röst

man hade egentligen är borta), ser fram på hur

herr Ljungblahd och GoCO:s körledare Jardar Johansen kör sin

grej och alla i rummet, inklusive publiken gör samma rörelser.

 

 

 

 

Idag vaknade jag upp med feber och mår sämre än förut. Så kan det gå.