Enligt Facebook är jag tydligen inte ensam i allafall ( som om det skulle vara någon tröst).

Jag är en pool, en lucka öppnas och de kommer in. Jag försöker varna, men ingen bryr sig, och jag försöker ta mig till kanten men det är som jag står still.

Inatt hoppas jag på en mardrömsfri natt i alla fall så jag orkar med morgondagen.

StorA går ut ettan imorgon.

Det är också lite av en mardröm att tiden går så fort. Han var ju nyss en bebis! Jag hinner inte med.....