Toppen?

För några veckor sedan då jag åkte med mina tjejkompisar till
Ladies Night fick jag frågan om jag var en sån där "storbloggare".
När jag skrattat klart förklarade jag att så icket var fallet.

För en stund sedan kollade jag dock på skoj upp Fridsasfunderingars
placering på bloglovin

Jag måste ju ändå roa mig med nåt när yngste sonen vägrar sova liksom.

Resultatet var som följer:
Placering: #10087 i
Alla, #907 i Allmänt och personligt

Fasen.
Kan väl få en eller två prenumeranter till så jag kanske kommer
ner på fyrsiffrigt i alla fall.

Vem offrar sig?

bloglovin

Brännhett ämne



Maken skrattade åt mig idag.
Han tycker jag är aningens hispig.
Orsaken var att jag ville ha upp våra inköpta brandvarnare.
Vi har haft en.
Nu har vi fyra.
På knappt 100 kvm boyta.

Är du nöjd nu undrade han retoriskt efter att de blivit uppsatta för han
såg på mitt ansikte att jag nog helst ville ha en i varje rum.

Nåja.
Hellre hispig, paranoid och utskrattad än ångrar mig i efterhand.

Hela grejen slutade dock något oväntat med en storgråtande StorA
som var övertygad om att hela huset skulle brinna ner i samma sekund.
Hans ågren kom över att han mjukisdjur skulle försvinna i branden.
Således packade han en väska med djur och deklarerade att han
vill sova hos farmor.

Kan dock meddela att han ligger i sin egen säng så kriser verkar vara avvärjd.




bloglovin


Spontana politiska funderingar

Jag fick en kommentar här från MalinB om mina tankar
kring Socialdemokratin och Mona Sahlins avgång.

Såklart har jag haft många tankar kring det, men
det är otroligt svårt att sätta på pränt.

Jag tillhör dem som "gillar" Mona Sahlin, och
tycker hon är en kompetent politiker som
jag gärna sett som statsminister redan idag.

Så blev ju inte fallet.

Jag konstaterar också (lite krasst) att det stora medierna
i vårt land fortsätter att använda sig av tabloidjournalistik
och skapar krigsrubriker oavsett om det finns fog för det
eller ej.

Faktum är dock att vi Socialdemokrater har en del
val framför oss.

Vår grundideologi bör stå fast.
Om jag fick önska fritt så skulle vi även satsa på följande:

En grund bör vara en riktig klyscha.
Lika lön för lika arbete.
Det är fortfarande inte så.
För att det inte görs någonting egentligen
för att se till att detta blir verklighet.

Dessutom tycker jag att det ska vara samma
skattesats för alla, undantaget pensionärer som
de facto redan skattat en gång för pengarna de
sedemera ska leva på.

En annan fråga som känns aktuell är regler kring Föräldraförsäkringen.
Jag önskar dock att föräldraledighet (oavsett längd) blir
överhoppningsbar tid. Således ska man inte straffas för att
man är föräldraledig genom att tappa LAS-tid.
Dessutom vill jag att de tio dagar i samband med
barns födelse ska vara "könlös".
Varför ska det bara finnas "pappadagar"?
Jag vill ha FÖRÄLDRADAGAR som man kan dela
mellan sig hur man vill.

Vad vi behöver rent polititskt är att prata ett språk som alla
förstår, men skippa fraser som människor inte längre
tror är någonting mer än tomma ord.

En tydlig skillnad mellan oss och "Alliansen" är att vi
bryr oss om människor. Alla människor.
Inte bara de som arbetar.
Vi måste se till att utbildningssystemet passar så
många som möjligt. Detta uppnår man inte, enligt mig,
genom att ge betyg från lägsta klasser och
disciplinera barn. Vi måste ge utrymme för att undervisning
kan ges till att som är anpassat till dagens informationsflöde.

Många barn/ungdomar har behov av mindre grupper.
Jag skulle vilja säga alla. Jag önskar mindre antal
barn per vuxen i både förskola/skola för att förhindra
att barn faller mellan stolarna.

Jag önskar att det satsades på lärlingsplatser inom
många yrkesområden. Vi behöver vara många som
arbetar. Innan 40/50-talisterna "flyttar på sig" måste
den yngre befolkningen komma in på arbetsmarknaden,
så att den arbets-och-livserfarenhet som finns inte går förlorad.
Mellan generationer har vi mycket att lära oss av varandra.

LAS bör absolut INTE avskaffas. Det är redan arbetsgivarens
marknad, och utan dessa regler så står vi arbetstagare
helt utan skydd. Dessutom ska alla arbeten som utförs i
Sverige, oavsett utförare, omfattas av kollektivavtal.
Som bekant är ju lägsta lön utan kollektivavtal noll kronor.

Sjukförsäkringen ska inte ha ett slutdatum.
Viktigt är att se till att inga människor glöms bort när det blir
sjuka. Rehabilitering ska erbjudas till alla, om det "så bara"
rör sig om gruppmöten. Att ingå i ett socialt sammanhang är
viktigt för oss alla.

Det ska inte vara möjligt att anses för frisk för att vara sjuk,
men för sjuk för att kunna arbeta. Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassans arbetsgivare (STATEN) har en skyldighet
att se till att det inte blir så.

Dessutom ska varken sjukdom eller
arbetslöshet dubbelstraffas med sänkta inkomster.
Reglerna kring deltidsstämling må ha varit en fin tanke
om det nu inte var för det lilla kruxet att det är företagen
som bestämmer, och skiter fullständigt i att sina anställdas
stämpeldagar tar slut. Just nu har vi ett system som gör att
människor måste neka till arbete då deltidsstämpeldagarna
tagit slut för annars klarar de inte sin ekonomi.
Snacka om ironi (och tragik)


Detta är bara några av mina spontana tankar kring
vad som påkallats av valutgången och Mona Sahlins avgång.
Således vet jag inte riktigt om någon röd tråd kunde urskiljas.


För att besvara din fråga MalinB så näpp, jag tänker inte ställa
upp som kandidat ;)

Min stora favorit till efterträdare har klart deklarerat att hon
inte kommer att stå som valbar.

Det som då återstår är detta:
Nytt blod. Nya ansikten. Värderingar grundade i Socialdemokratiska
historian, men med nya infallsvinklar.

Ett som är säkert.
Jag kommer att följa utvecklingen med spänning.


Undrar om...

...Maken försöker säga mig nåt?


Hårresande!

Jag har länge känt mig i desperat behov av en klippning.
Har dock inte blivit av att ta tag i det än....


(nej det är ingen missformad korv, det är en fläta från halva håret.
I have alot of hair...You can call me Harry)

På tal om hårresande så är jag rätt skräckslagen för
dagens agenda.

Eller egentligen bara en punkt: Besöket på VC.
Ni vet. Det där tio nålsticken och så.
H-U-V-V-A!


Till sist om hårresande så frågade Maria om min kapade blogg.
Om det kan du läsa
här (även om det är något jag vill förtränga)
Tänk att det var så nära att jag slutade blogga efter
bara några ynka månader...

Hoppas ni får en bra dag och att jag "överlever" min.

Dags att klippa för idag!
/Harry


Konstaterar...

...att tre timmars sömn inte är så mycket.
LillA somnade tidigt igår. Halv sju.
Han åt vid fyra. Således fick han mat mitt i natten.
Då blev han inte tyst och somnade om förrän
fyra på morgonen. F-Y-R-A.
Vaknade sex, sen halv sju och sen halv åtta.
Grattis mamma Frida!

Jag unnade mig således en dusch på morgonen medan
bröderna underhöll varandra i mittenrummet.
Konstaterar att det var välbehövligt för mig för
att vakna till.

Noterar också att en del namnförslag kommit in
och jag tackar för detta. Jag har än inte bestämt
mig för hur jag ska göra, men har konstaterat
att fortsätta blogga ska jag göra.

Konstaterar också att jag blivit dålig på att
lägga upp bilder på denna blogg, vilket
det ska bli ändrig på.

Dessutom kommer det bli lite inredning framöver igen.
Konstaterar att lusten för det har kommit tillbaka.

Gårdagen bjöd på After Work (man får gå på sånt fastän man
inte jobbar) med två fina tjejer och ett spontanbesök av
barndomsvännen med man.

Konstaterar att det är en gåva att få vara med så många
härliga människor på en och samma dag.

Jag var med pojkarna på min farfar och sedan min mormor och morfars
grav igår. Konstaterar att jag saknar dem.

När jag var på farfars grav, och säger till StorA att min farfar ligger där
tittade han på min med rynkade panna.
Han konstaterar att "det går ju inte mamma, för när han dog blev
han ju en ängel och flyger omkring i himlen". När jag berättar om
livets cirkel a la Lejonkungen nickar han bara och accepterar.



Sen säger han att min mormor och morfar har ett nytt hus i himlen
som de kan flyga till. Jag frågar om det finns blommor där
eftersom min mormor fullkomligt älskade dem.
Nej, får jag veta, inte från början. Men det finns gräs som växer och
sen växer det blommor där som på gräset.

Således får mormor sina blommor.



Konstaterar att det känns som en fin tanke.





Det var inte min mening att luras!

Hej, hej!
Inser när jag läser de kommentarer som inkommit att
jag nog skulle varit lite tydligare.
Det är inte så att jag funderar på att sluta blogga.
Däremot funderar jag på att skapa en ny blogg
på blogspot istället eftersom jag är värdelös
på htmlkoder, stilmallar och annan grekiska.

Det som gör att jag tvekar är att Fridasfunderingar
är upptagen på blogspot.

Det som stör mig är att den tillhör den som
kapade min blogg för många år sen....

Så.
Om jag ska byta domän måste jag också byta namn.

Den får inte ha mitt efternamn eller barnens namn med
det är liksom grunden.


Jag behöver hjälp:

Vad tycker ni jag skulle kalla den?
Skulle ni hänga med dit?

/Frida


Matt

Helgen blev som jag trodde.
En sån där helg när jag vill göra mycket, men inte orkar.
Vill umgås, men inte träffa någon.

Är det någon som förstår hur jag menar?

Nåja.
Snart är i allafall helgen över och en ny vecka börjar.


Frida

Mångalen?

 

Bild hittad här


Jag borde verkligen sova nu.
Är verkligen riktigt trött, men kan inte komma till ro.
LillA beter sig underligt, sover rastlöst och gråter mycket.
Kanske håller han på att bli sjuk?
Sånt är svårt att veta dock så jag får se tiden an.

Tittade just ut genom fönstret och insåg att det är
fullmåne i natt.

För mig förklarar det mycket.

Jag har nämligen alltid svårt att somna, och sover
dåligt, när månen är full.


Är det någon som känner igen sig eller är
det bara jag som blir mångalen?



Frida






 



 

bloglovin






Horoskopet för närmaste tiden

Om ni är skrockfulla så sluta läsa med en gång.
Jag hittade nämligen detta opublicerade inlägg
som jag inte ens mindes att jag gjort förrän jag såg det.

Det är skrivet den 21 april, alltså på kvällen någon timme innan
jag fick åka ambulans till sjukhuset.
På morgonen dagen efter plockades ju alltså LillA ut.
Mindes att jag tyckte det var hånfullt vid den tiden.
Jag var ju liksom så himla aktiv just då. NOT!






Horoskopet för perioden 22/4-5/5 i Amelia lyder som följer (för er som ser dåligt)

Varva ner!
Stjärnorna skvallrar om att det här är ingen
bra tid för fysiska och metala ansträngningar.
Din energi dalar och det är dags att köpa hem
bra böcker eller filmer och mysa ner dig i soffan.

Fokusera på: Avkoppling
Lyckokastet: Ett bestämt nej
Bäst vibrationer: På hemmaplan
Periodens puls: 2/5

Are u freaking kidding me.
Det förstör ju helt mina utsvävande planer för hela perioden ju.....



Ironi at it's finest!


Frida

I'm not diggin' it!

Jag har funderat litegrann kring vår nuvarande regering, och
kommer härmed med en spådom.

Alliansen kommer att fortsätta driva sin arbetslinje fullt ut.
Som ett sista led i detta kommer rätten att gå i pension att avskaffas.

Din sista arbetsuppgift blir således att gräva din egen grav.

Bild från googlesök/clipart


bloglovin






Närvaro

Jag slötittade igår på tv när valet av talman genomfördes.
Det är ju, enligt media, kaos.
Hela tiden.
Nåja.
Jag kan dock inte låta bli att tro att närvaroprocenten för
de förtroendevalda kommer att öka markant denna
mandatperiod med tanke på hur sammansättningen i
riksdagen ser ut.
Inget ont som inte har någonting gott med sig tänker jag.
För ibland har frånvaron av de som borde vara närvarande
varit pinsamt hög...

För övrigt njuter jag av att vara med barnen.
Andningspausen och vuxentiden i Stockholm var
välbehövligt.

Ibland kan frånvaro medföra ökad närvaro.

*nickar lite*




Rosa månaden



Jag må ha "
förutspått" att lila är höstens färg.
Det må så vara.
Men som bekant är oktober den rosa månaden.
Har du inte redan gett ett bidrag i år till Bröstcancerforskningen så gör det nu.
Under min Stockholmstripp passerade vi denna ljusmanifestation
för de drabbade. Jag lyckades inte ens fota hela havet av marschaller.

Mäktigt och sorgligt.

Röken syntes lång väg så de lyckades bra med sitt syfte att synliggöra sin
manifestation om jag säger så.

För att spara tid kan jag berätta att du kan ge din gåva här.


Frida






bloglovin






Lång dags färd mot natt...

Är riktigt, riktigt sliten.
Arbetade ju som bekant i vallokal hela gårdagen, och sedan tog rösträkning vid.
Det här med att förtidsrösta (som jag själv tycker är smidigt) ställde till problem.
I allafall när nära hälften av de valberättigade gjorde detta (som var fallet för
oss). Det finns nämlign bara en röstlängd att skriva in allt i, och då lokalen
likaså den var full från morgon till kväll så fick vi kämpa för att hinna med.
Missförstå mig inte, men det måste finnas ett smidigare sätt att fixa
hela förfarandet på detta, vår herrens år, 2010.


Nåja.Jag kom hem strax efter fyra imorse eftersom valdeltagandet
var högt, förtidsrösterna många, distriktet stans största och
rösträknarna för få till antalet.

Han precis somna, sen vaknade LillA och ville ha mat halv sex,
men sov sen en stund till.
Kvart över åtta studsade StorA in och vi skippade dagis idag,
då vi redan då var sena.

Svärmor var med barnen en stund på förmiddagen så jag har fått
sova nästan tre timmar. Känner mig ändå helt slut.


All respekt till de som utför monotona rörelser hela dagarna?
Hur orkar ni? Imponerande!

Min rygg och nacke är döda idag.

Ni som känner mig vet exakt hur mina känslor är
inför valutgången. Nu får vi leva i ett omänskligt
Sverige i åtminstonde fyra år till.

Undrar hur mycket som hinner säljas ut innan nästa val?

Sen hoppas jag ni som röstat på alliansen riktigt njuter av
era hundralappar i plånboken, och tackar de sjukskrivna, arbetslösa
och pensionärerna som så generöst avstår från en anständig ersättning
för er skull. Dessutom. Visst ser ni till att aldrig hamna i en situation
då ni blir varken arbetslös eller sjuk va?
Då räknas ni ju liksom inte.  Arbetslinjen all the way som ni vet.
För det vet ni väl?

Bra! Jag ville bara kolla så ni visste det.

Sen de segervissa vågmästarna som kommit in.
Vad ska man säga?

Jag gjorde i alla fall vad jag kunde; jag röstade på ett parti som
JAG tror på. Det räckte inte trots att det är Sveriges största parti.


Det värsta är att jag orkar inte ens vara arg.
Jag är bara tom.

Får hoppas innerligt att rösträknande inte tagit knäcken
på nacken och ryggen.

Det känns liksom som höjden av ironi.


Godnatt Sverige.





bloglovin






Nu är jag så där upprörd igen....

Förlåt kära alliansregering för att jag var sjuk i fjol.
För jag kanske inte tillhörde de som var "sjuka på riktigt".
För det är tydligen skillnad på att vara sjuk och sjuk.

Så tack för att ni  sänkte min ersättning medan jag gick
på behandlingar och åt mediciner, kämpade mina procent på jobbet,
tappade kontakt med mina känslor och magen slogs ut av de
piller jag stoppade i mig för att kunna arbeta mina få procent.
Det är ju tack vare att jag fick så låg sjukersättning som jag
tog mig ur det. Det förstår väl alla?


För övrigt förstår jag nu varför vår nuvarande (förhoppningsvis
snart före detta) statsminister får så bra i undersökningar i våra
tidningar. Han säger ju ingenting (Inte för att jag klagar men ska
han bara stå tyst hela tiden kan han ju lika gärna stanna hemma).

Nu ska jag vänta med spänning på att de faktiskt ska svara
på en endaste fråga.


Får se om jag orkar se klart det här.
Skriker mer åt TV:n nu än när jag ser en fotbollsmatch
för att jag blir så upprörd hela tiden....

Föga konstruktivt, jag vet, men jag är ju bara människa.







Jag tänker med hjärtat



Rosen jag fick av en vän med familj på födelsedagen står fortfarande
i full prakt på köksbordet.

Imponerande!

Imponerad var jag även över Mona Sahlin i kvällens debatt.
Vilka som är det enda arbetarpartiet får folk fortsätta tvista om.
Däremot blev det otroligt tydligt vem som är det enda mänskliga
partiet, och det är inte herr Reinfelts som anser att alla som inte jobbar
bara är tärande latmaskar som ska skämmas och straffas för sin ofrivilliga
arbetslöshet eller sjukskrivning genom att få (för) lite i plånboken.
Jag är å andra sidan inte förvånad över detta då det
för mig varit skrämmande tydligt riktigt länge vilken
nedlåtande människosyn vår nuvarande statsminister med gelikar har.

Imorgon ska jag rösta.
Inte bara det.
Jag ska rösta rätt och det är rött.
För tänker med hjärtat och på ALLA mina medmänniskor.
Eller alla och alla. Undantaget blir Reinfeltd och hans gelikar som kommer tappa
många tusenlappar på den rödgröna politiken. Det är ju synd för dem förstås...

Vi i vårt hushåll avstår gladeligen "våra 500 kronor" så mina
arbetssökande, sjukskrivna eller pensionerade medmänniskor
ska få tillbaka ett drägligt liv.



Frida














bloglovin




Saker man gör en lördag (och sånt man gjorde förr)

Förr sov man länge.
Nu är man glad om man fått sova hyfsat under natten.

Förr låg man på soffan och slötittade på film/serier.
Nu försöker man se en film/serie men får pausa sjuttielva gånger
då (yngsta) barnet behöver uppmärksamhet efter sovstunden.

Förr åkte man ner på stan.
Nu åker man ner på stan först när det passar in i barnens rytm.
För i ärlighetens namn. Hur roligt är det att dra omkring bland folk
med en gnällig bebis? Not so very much.

Förr såg man till att göra ingenting på helger.
Nu har jag redan sorterat tvätten.
Maken klipper gräset (och här måste jag lägga till det som
alla skriver lite hurtigt i sina Fejsanuppdateringar "för sista gången i år ;-) " )
Han ska sedan övergå till att fixa brädfodringen kring nya fönstrena.

Förr blev man glad för en middag ute på lokal och en bio
Nu blir man överlycklig för en stund på tu man hand.

Just nu blir jag dock överlycklig för att Maken stack in huvudet
genom altandörren och frågade om vi skulle åka på stan.
Som på ett brev på posten vaknar lilleman och vill ha mat.

Kanske allt inte var bättre förr?

När jag kommer hem idag från stan så har jag ju inte
ett berg av tvättade kläder som väntar i alla fall.
De har jag ju redan tagit hand om.

Förr hade jag heller inte en jollrande bebis eller
en störe kille som då och då ropar "Mamma jag älskar dig vettu"

Nä.
Det var sanneligen inte bättre förr.
Bara annorlunda.


Frida

Kris?

Jag har och det bestämdaste försäkrat att jag inte
drabbats av någon trettiårskris.

Men är det verkligen sant?

Saker jag inhandlat sedan dagen själva födelsedagen innefattar:
 

Apoliva fotkräm och Aco ansikskräm

Detta tillsammans med det faktum att jag använt glasögonen nästan
dagligen senaste veckan har fått mig att fundera över om jag har
en kris undermedvetet.









Ögonblicksbilder

Lördagen bjöd på glimtar som jag alltid tar med mig.

LillA:s leende mot sin mormor när hon klädde honom
i dopskruden.

StorA:s och hans ett år äldre kusins strävan att sjunga
med i psalmerna, trots att de aldrig hört dem.
Sittande med var sin psalmbok rörde sig deras små
munnar, och då och då tittade StorA uppfodrande på
mormor som satt bredvid så hon kunde peka var i
psalmen vi var.

Lillasysters solosång då hon framförde
"Du är aldrig ensam" och jag kunde se hur Makens
tårfyllda ögon avspeglades i mina dito.

Hur jag fick ögonkontakt med StorA där på första raden
och han vinkade.

Hur jag kastar en slängpuss och jag får en tillbaka.


Ögonblicksbilder som jag stoppar in i mitt hjärta och
tar fram mörka kvällar och regninga dagar.



Du är aldrig ensam
Så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam
Glöm aldrig det
och jag gör vad som helst för dig
Det hoppas jag du vet.
Ja, det hoppas jag du vet




En ängels funderingar




Tidigare inlägg Nyare inlägg