Jag börjar misstänka..
För jag är hemma idag också. *suckar tungt*
Tur jag har fått extremt mycket träning på att skriva
i horisontalläge våren 2010. Takterna sitter i om jag säger så.
Hur som helst.
Tummar upp, och vik in.
Tack på förhand./Frida
Det kniper...
Idag blev det inte som jag tänkt mig riktigt.
Redan före tio åkte jag hem från jobbet för att magsmärtornajag haft i flera
dagar inte vill ge med sig. Vid ett tillfälle på uppfärden trodde jag nästan
jag skulle svimma, men så blev det ju inte tack och lov.
Jag har fått en läkartid på torsdag så jag hoppas få några svar på vad
ondskan ondheten beror på. För att undvika spekulationer så kan jag säga
att jag är varken är gravid eller att det är blindtarmen som spökar.
I övrigt avhåller jag mig från att googla vad det kan bero på (okej, nästan
i alla fall, jag är ju ändå ett barn av min tid)
Hoppas verkligen jag kan jobba imorgon så håll tummarna för mig är ni snälla.
Om möjligt ännu mer luttrad...
att någon nog skulle bli sjuk. ERKÄNN!
Men.
Så blev det också.
StorA vaknade, mornade sig, och sedan verkar det som
magsjukan bestämde sig för att göra ett ovälkommet besök....
Vet ni.
En del gånger känns det inte alls bra att alltid ha rätt.
*suckar tungt*
Total Blackout
Dessutom har jag för hans skull släckt alla lampor.
Jag tror han gärna hade velat att det var vinter just nu.
Tack och lov regnar det ju i alla fall så solen är ingen
faktor att ta hänsyn till i alla fall.
Den onda sidan i mig önskar dock att jag hade detta hemma
så jag kunde skrämma honom lite när han famlar sig fram.
Tyvärr har han ju också sett programmet så han skulle ju fatta att det var båg.
Nåja.
Roligare skulle vi ju får det i alla fall så här första semesterveckan.
Nämnde jag att LillA har feber och är jättegnällig?
Han och hans mors humör är således helt synkade.
Som jag sa till Maken:
Jag har PMS. Det är ingen ursäkt, men det är en förklaring.
När det händer gör det ont!
Sånt där som egentligen är en petitess i det stora hela,men man
stör sig på det ändå. Ibland av helt legitima skäl ska det visa sig.
En sån sak är bestickens placering i diskmaskinen.
Jag vill att alla bestick ska vara nedåt för det känns fräschare när
man plockar ur dem. Dessutom är grillbesticksknivarna livsfarliga.
Maken vill att alla besticken ska vara med skaftet nedåt, för att
han har fått för sig att de annars sticker ner i hålen på korgen
och i sedan stoppar armen som snurrar runt.
Kompromissen jag föreslagit är då knivar med eggen nedåt,
och gafflar med handtaget nedåt. Känns väl fair?
Idag när jag plockade ur diskmaskinen efter gårdagens härliga
grillmiddag hände det. Grillbestickskniv rätt i handen.
Det gör förbaskat ont och blödde länge.
Mitt krav blir nu, knivar nedåt, annars plockar jag aldrig mer
ut ur en diskmaskin. Det känns som ett rimligt, och inte alls
överdrivet, krav tycker jag. Speciellt inte eftersom det är den
andra arbetsskadan på mycket kort tid.....
Säkerheten måste väl ändå komma först?
You say tomato, I say tomatooo
Maken suckar från köket då han ska till att göra Tacos.
Jag (anar oråd): Vad är det?
Maken (uppgiven): Tomaterna är ruttna igen...
Jag (förvånad): Redan?
Maken: mmmm... (kort paus).
Alltså du! Känner du ens på tomaterna när du köper dem?
Jag (irriterad): Ja, självklart! Det har jag gjort sen du klagade påpekade det förra gången!
Maken (gör som vanligt och tror inte på svaret): Är det säkert?
Jag(irriterad): JA! De känns spänstiga och stunsiga.
Maken (försöker skylla på mig): Men Frida! De ska ju vara HÅRDA!
Jag (har ett heurekamoment): Ja, men det förklarar ju saken.
Maken himlar med ögonen (fri tolkning, jag såg honom inte)
Jag (nöjd):Vad skönt att det är ditt fel!
Maken dyker upp i synfältet, uppenbart ställd: Mitt fel?
Jag (nöjdare): Ja! Hade du varit tydlig i instruktionerna hade det ju inte hänt.
Typiskt karlar!
Maken börjar gapskratta.
Game,set and match till Frida
Fotnot: Undertecknad har varit känslig mot tomater hela livet och äter dem inte.
Undrar i mitt stilla sinne...
Hade fruktansvärt svårt att somna och sova.
Det är något märkligt eftersom jag även igår hade huvudvärk heeela dagen
så jag la barnen extra tidigt för att få lite tystnad.
De var inte alls sura eller nåt, men barn lever ju om, vilket inte stör
mig i vanliga fall. Dock med skallebanken från "varmare breddgrader
där solen aldrig skiner" kändes det som enda alternativet.
Oddsen att jag slipper den ovälkomna gästen idag känns väl inte så
där jättehög, men jag ska i alla fall träna så då lär jag få ont av en anledning.
Always look on the bright side of life liksom.
Hittade denna gamla bild i gömmorna. Korsordsmakaren måste haft en
skön humor när detta konstruerades ;-)
Ha en fin daaaaaag!
♥
Frida
Tar ner skylten...
Kul liv.
Jättekul.
Verkligen.
Stackars pojkar!
Speciellt som deras mamma börjar vara redo för männen med de vita rockarna.
FY F*N!
Jag ändrar härmed vår skylt.
Det gäller dock inte vanliga,trevliga människor.
Bara sjukdomar.
Som tex Magsjukan som hittat tillbaka då LillA kaskadkräktes en gång igår kväll.
JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!
Bättre dagar?
Vi kämpar på här hemma och hoppas på ljusare morgondag.
Men visst mår vi mycket bättre.
Det gäller bara att försöka övertala sig själv att mat är gott.
Konstigt hur en fyraåring hämtar sig snabbt jämfört med oss vuxna.
Jag är helt matt, och han studsar runt som en gummiboll.
Maken är så slut så han lät mig se "Stolthet och fördom" utan protest.
Ni kan då ana hur det egentligen är ställt med honom. ;-)
(det var 2005 års version, vilken jag inte gillade särskilt mycket)
LillA är fortfarande risig i magen, men mycket bättre än igår.
Allt som allt ser jag ljust på tisdagen.
Hoppas inte något drar ner rullgardinen bara.
♥
Frida
Skithelg!
Inför helgen så var planen att jag och barnen skulle umgås svågern och
syskonbarnen ute på Nimby's lekland eftersom Maken jobbar.
Söndagens förmiddag skulle vi hälsa på min farmor som vi inte sett sen jul.
Nu blev det inte riktigt så.
LillA kräktes natten mot lördag, men hade feber så jag hoppades att det
bara var en febertopp.
När StorA följde efter vid tio insåg jag att så inte var fallet.
Maken ringdes hem från jobbet när jag själv åkte dit och sent igår
kväll insjuknade även han.
StorA grät mot kvällen eftersom han trodde han skulle dö om han somnade,
att han aldrig mer skulle vakna upp. Det tog ett tag innan han lugnade sig.
LillA har (tack och lov) bara kräkts en gång. Däremot har vi väl bytt ca 25 blöjor
igår. Han har fått såna utslag så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Stackars mina småkillar!
För mig och StorA verkar det värsta över, men det återstår att se hur dagen utvecklar sig.
Snacka om skithelg!
S.U.C.K!
Grin-Olle
Jag vet inte vad som egentligen hände när jag for till Stockholm,
men LillA är som förbytt.
Denna lille kille som glatt krypit över golvet i hela huset,
varit självständigt och glad verkar helt enkelt inte finnas mer.
Han är utbytt mot en klängande, behövande kille som
storgråter om man sätter honom på golvet.
Som storgråter då man lämnar rummet.
Som storgråter då man råkar försvinna ur synfältet.
Som storgråter då han är i sängen.
Som storgråter om han står framför en på golvet
framför soffan.
Som storgråter och gnäller om man inte har honom
sittandes i ens knä.
Visst, han har fått en till tand.
Visst, han är förkyld och kan ha ont i halsen.
Men jösses amalia!
Måste gå nu för gissa vad?
Han storgråter i sängen.
Sätter pengar på att han står upp.
SUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.....
Sociala pirayor?
Jag försöker ju hålla en liten fasad här på bloggen vilket manifesterar
sig genom att jag inte skriver ut barnens namn, eller Makens för den delen.
Inte heller brukar jag prata om var jag bor eller så.
Men nu skiter jag i det.
Vi bor på SJUKVÄGEN!
Jag får ju skylla mig själv eftersom jag vågade uttrycka att vi alla varit
friska i flera dagar samtidigt.
Igår fick jag huvudvärken från helvetet igen. Kunde knappt stå.
LillA blev röd om kinderna, och visst hade han feber visade termometern
då jag kontrollerade det hela.
Det må då vara ödet.
Klockan fyra inatt hördes ett avgrundsvrål.
Jag sparar er detaljerna, men StorA har fått
magsjuka så sedan fyra har jag inte sovit en blund.
Känner att det är tur att vi har bäddsoffan just nu, för loftsäng
är väl inte riktigt idealiskt sådana här gånger.
Jag vet inte vad det är men vi verkar som baciller har blivit
magnetiska och vi är den största jäkla magnet som finns.
Dessutom blir vi ju så ensamma.
Vi var nog isolerade när StorA hade vattkoppor.
Nu blir vi ju social pirayor, vilket jag till fullo förstår.
Så istället för ett glatt inlägg fick ni ett där jag får
gnälla av mig istället.
Och ja.
Huvudvärken är redan tillbaka.
Ska be till den Högre Makten att resten av oss slipper magsjukan.
JAG ORKAR INTE!!!!!
Jag vet inte ja...
Ska man inte känna sig pigg, fräsch och stark när man tränat?
Ni vet; nyckeln till ett längre liv och allt det där.
Jag har bara ont jag.
Kanske för att kroppen är i chock efter två träningspass förra veckan
och ett idag?
JAG är ju för tusan chockad över detta faktum.
Måste nog prata med sjukgymnasten om det hela iaf eftersom
jag nu sitter här med nackvärken från helvetet.
Nåja.
Jag bannlyser härmed mig själv.
Konstaterar dock att om jag genomför ett träningspass till i
veckan så är målet uppfyllt.
Wish me luck!
♥
Frida
Slö, sjuk och instängd
Hej vänner!
Det verkar ha varit kanonväder idag. Inget jag kan verifiera ordentligt dock.
Bilden må vara dagsfärsk, men tagen från köksfönstret.
Orsaken är att jag nu är inne på fjärde dagen med sjukdom.
Jag trodde i min enfald att jag var frisk igår då
febertermometern visade normaltemp hela dagen.
Tyvärr hade jag fel.
Frossbrytningarna kom på kvällen, varvat med mattsvettningar...
Jag vet inte vem som lider mest av lappsjukan, jag själv eller pojkarna?
Funderar dock om inte det här kommer att vara nästa ställe jag vistas på om
det fortsätter så här.
Å andra sidan kan det ju också bero på att jag, för att hålla min äldste son
extra glad,helt enkelt spelar en del med honom.
När jag inte blir yr och måste lägga mig ner alltså.
Som nu.
Återkommer!
♥
Frida
PS: Hur går det med kärleksparen? DS
Tredje dagen
Modern i huset är orkeslös med feber och förkylning.
LillA är småkrasslig och smågnällig.
StorA är pigg och har energi för att hålla en mindre stad igång.
Kanske är det därför jag påbörjat min tredje dag med feber.
För jag tror nämligen att den enda som kan göra en frisk är att
man får sova bort sjukdomen, och det går ju inte riktigt.
Jag har fått lägga mig på en "nearly good-enough parenting" nivå.
Detta innebär: Ge barnen mat, byta blöja på minstingen och le matt mot
dem på håll. Ungefär så.
Det är inte rätt men det går ju.
Får se om jag orkar hämta tidningen idag.
Det kändes för jobbigt igår.
En promenad på 10 meter tur och retur är jäkla långt ibland.
Nåja.
Ska lägga mig ner och fortsätta mattsvettas en stund nu när jag skrivit
detta och fått gnälla av mig.
Det är syyyyynd om miiiiiiiiig (fast mest synd om barnen)
Pausar vidare....
Jag är fortfarande jättedålig i ryggen.
Skulle ta ut LillA, sittandes i bilstolen, ur bilen.
Stolen fastnade.
Jag fortsatte slita.
Knak och brak sa det.
Är otroligt frustrerad och har ont.
Kan inte ens sköta mitt eget barn.....
Kommer därför ta paus på obestämd tid.
Blir gråtfärdig av smärta bara av att skriva detta.
Sköt om er vänner så hoppas jag vi ses snart igen.
Jag saknar att skriva ska ni veta, men det går bara inte.
♥
Frida
Om det där med förbud
Maken visade stolt upp det nyaste inköpet han klickat hem.
En vattenkaraff som matchade hans Whiskyglas.
Jag stegade mot garderoben, tog ut ett paket i rött julpapper som
jag höll mot honom och sa: God Jul på dig också.
Behöver jag egentligen säga mer? :(
Klätterapa
Rättare sagt, det gör jag redan.
LillA har inte varit riktigt kurant i ganska många dagar nu,
och dessutom har börjat hosta till han kräks.
Var på vårdcentralen idag och då fick han bricanyl utskrivet.
Man borde ju vara en rutinerad moder vid det här laget, men icket det.
Jag lyckades med konsstycket att nästa framkalla en kräkning genom att
trycka för hårt på medicinsprutan. Bad mommy.
Note to self: En sexmånaders mun är inte lika stor som en fyraårings och
den sväljer således inte lika mycket medicin åt gången.
Egentligen har vi ju bara vara instängda hemma i två dagar
(undantaget StorA:s hämtning/lämning på dagis) men
jag har så liten toleransnivå för att vara hemma för
att jag måste. Min egen analys säger att det beror
det påtvingade sängläget i våras.
När Maken kommit hem, och vi ätit middag, tänker
jag göra som min kära mor föreslog för mig.
Jag ska gå en promenad!
För övrigt noterar jag att jag fått hela en (1!) ny
prenumerant via Bloglovin som la till min blogg i fredags.
Välkommen till dig säger jag fast jag inte vet vem du är.
Konstaterar också att besöksantalet på bloggen stiger igen.
Skulle vara trevligt om många, inte bara "stammisarna", ger
ett livstecken så jag har mycket att läsa imorgon när jag sitter
här instängd igen.
Nä.
Dags att hänga i knävecket från vardagsrumslampan.
Varning utfärdas?
som handlar om vaccinering och sjukdomar som
innefattar nålstick borde komma med någon
form av varning.
I och för sig går väl rörliga mediainslag an, men jag
vill upplysa om att det är skitsvårt att ta till sig information
i en artikel och samtidigt som man blundar för att slippa se bilden....