Sonen äter glass (man får göra det när man har feber).
Han säger nåt till mig, men jag läser en tidning och lyssnar inte riktigt.
Detta påpekar maken.
Jag frågar upp.
"Vet du mamma, om jag äter upp all glass då får jag lika stor mage som du"

Vad jag gör?
Ingenting.

Vad mina hormoner gör?
Tvingar mig att börja gråta.

"Mamma, gråter du" frågar den omtänksamma sonen medan maken
inte kan låta bli att fnissa.
"Ska du trösta mamma?" säger maken
"Mmm" tillstår sonen och ställer sig framför mig.

"Gråt inte mamma, du behöver inte vara ledsen.
Jag ska göra dig glad igen".

Vad jag gör?
Ler
Vad mina hormoner gör?
Ler genom tårar.

Kunde inte bara mina hormoner och rationella tänkande ha
samarbetat från första början kan man ju fråga sig.....