Det som hände.

Så sitter jag helt plötsligt här vi tangentbordet.
Ser till min förvåning att min paus varat i över en månad.

Varför undrar nog ni som inte känner mig annat än via bloggen.
Ni som hängt med vet om mina rygg och magproblem som följt mig en längre tid,
om inte, så läs bara i kategorin "gnäll".
Magen är fortfarande under utredning, har lämnat fem rör med blod i veckan som
var. Efter en väntetid på snart sju veckor ska jag få göra ett ultraljud på magen
 på onsdag. Kanske får jag svar, kanske inte.

Jag har fått medicin, dock inte för magen.
Tillslut fick läkaren mig att inse vad som också kommit smygande.
Fast det låter så hårt.
Ni vet, sånt som inte drabbar en själv.
Depression.
Smaka på det ordet.
Depression.
När det var som "värst" lämnade jag i princip inte huset.
Inte annat än för att lämna sonen på dagis.
Med påklistrat leende.
Var också på kören.
Med påklistrat leende.
Började om att jobba.
Två timmar om dagen.
Påklistrat leende.
Gick väl sisådär bra att hålla fasaden.
Försökte hålla fasaden hemma.
Gick ett tag.
Inte så länge.
Nu undrar jag varför jag ens försökte.

Har stöd runt om mig, annars hade jag nog gått under.

Sömnbehovet är enormt.
Tröttheten är konstant.
Varje aktivitet en kamp.

Mitt vikariat gick ut sista april.
Förlängdes inte. Är välkommen tillbaka när jag är frisk.
Precis vad jag behövde....

Min mormor fick äntligen somna in i onsdags.
Gick från en levande ängel till en himlens ängel.
Saknaden är enorm och ett tag trodde jag att jag skulle gå sönder mitt itu.
I nästa stund är jag lättad för hennes skull och glad att hon och morfar
äntligen får vara tillsammans igen.

♥

En av mina uppgifter för att må bättre är återta sånt som jag tycker om
och som får mig att må bra.
Blogga är en av dessa saker.
Därför kommer jag att göra försök.
Förutsättningslöst.

En sekund i taget.
En minut i taget.
En dag i taget.
Ett steg i  taget för att lämna mörkret bakom mig.

♥
Frida

Jag är glad att du är tillbaka!! ;) Tänker på dig!

StorKramen, Maria

Saknat dig gumman! Hoppas att du känner att det går framåt. Bamsekramar till världens underbaraste, du alltså!!

....åh, du vet hur lättrörd jag är.

Så nu sitter jag här å bölar.

Fina fina Frida.

Tycker så himla mycket om dig!



Kram, kram, kram!!

Kramar Om!

Nu gäller det att vara superdupersnäll mot dig själv. Lägg ALLT åt sidan, strunta i jobbet - det löser sig, släpp alla tankar på dåligt samvete för att du inte orkar, låt alla energitjuvar bara passera, notera dem inte ens. Bara fyll på och fyll på. Var med dem du älskar och tänk allra mest på den viktigaste personen i ditt liv - DU!



Bloggen är ett fantastiskt redskap att bli av med svarta tankar eller bara vanliga funderingar. Skriv! Men bara när du känner för det. Vi finns här. Oavsett antal dagars uppehåll.



Ta hand om dig! Stora styrke och omtankeskramar.

Önskar dig all lycka till med din uppgift: att försöka må bättre!

KRAMAR!

Även om det är inte är till någon tröst så kan jag säga att jag vet hur det känns... Hur DEN känns- depressionen. Tänker på dig och stor kram!!

Vad roligt att höra av dej igen på bloggen...skriv av dej det du kan, då du orkar och vill. Vi hörs och syns. Kram moster L.

Kram och tankar till dig.

Har tittat in här då och då för att se om du dykt upp igen och undrat hur det är... fastän jag inte känner dig annat än i bloggvärlden. Det verkar ibland som att saker och ting behöver köras till botten för att det ska kunna vända - och det vänder. Krya på dig!

Se nu till att tänka på vad som är bäst för dig, säg nej till allt som är oviktigt. Gör bara sånt som du gillar och orkar. Allt annat finns kvar. Var rädd om dig!

Kramar Maria.

Kära Frida! Hoppas du mår bättre snart!! På alla sätt, jag tänker på dig! Och att du bestämt dig för att göra saker som du tycker om tycker jag verkar vara ett stort steg på vägen. Ta hand om dig, vi ses! Kram / Fanny

Underbara Frida! Se till att omge dig med människor som vill dig väl, som bryr sig om dig och som tar hand om dig. Lägg energin på roliga saker och försök att fokusera dig på ditt välmående. Det finns en väg ut ur det! Låt det ta den tid som krävs för att hitta tillbaka igen. Släpp dåligt samvete och onödiga "måsten". Jag finns här för dig! Stor kram från mig!

Snyft snyft...hur vackert skrivet som helst och tårarna rinner på mina kinder vännen !



Det viktigaste är ju att DU mår bra och att DU gör det du vill och orkar...gubben din sköter ju resten !



Är du sugen på en biltur och en kaffetår, vet du var jag finns !



***

JÄTTEKRAAAMEN från EVA !!!

Hej Frida, jag har varit i liknande sits. Se det som en styrka att du har tagit tag i situationen - acceptera faktum - inga skamkänslor - ta mediciner om du fått (de hjälper)-tankar som varför är jag inte lycklig som har allt, det är en fas att gå igenom. Du tar myrsteg framåt kan du tycka men du har säkert bränt dig länge. Innan du somnar varje kväll så tänk några bra saker du gjort, små vardagssaker t ex vad bra att jag gick med soptunnan eller hejade på brevbäraren. Du fixar detta, tjejen! Kramisar från Konvalj

Du finns i mina tankar Frida och jag vet att du kommer klättra uppåt på stegen igen! Massor av kramar till dig!!!!!!!!!!!!!!!!!

Blir ledsen över att höra att du inte mår bra, men det låter som att du är på rätt väg.

Låt det ta den tid som behövs, och försök fokusera på att göra sådant som värmer i hjärteroten.

Tänker på dig och skickar massor med styrkekramar!

Hmm, verkar som att min kommentar inte registrerades, eller blir det dubbelpostat nu kanske. Jag klickar och ser vad som händer...