Jag har tidigare förfasat mig över Teletubbies.
Det var länge en favorit hos sonen. Visst, han lärde sig saker,
men själv blev jag galen. Gaaaaalen!
Sen kom en era då "Bilar"-filmen rullades om och om igen.
Inte så farligt, den är ju rätt så bra.

Då sonen blev sjuk i början av veckan påbörjades dock en ny era:
Bamseeran.
Själv är jag lyrisk eftersom jag (smyg)läste Bamse till jag var arton.
Låtsades att det var min sju år yngre syster som skulle ha den.Hoho!
Nu snurrar Bamse i Trollskogen om och om igen hos oss.
Jag är än inte less.
Hur kan man bli det på Bamse?
Olof Thunbergs behagliga röst ger liv.
JAg skrattar gott åt animeringen som är fin, men
så mycket bamse. Hur djuren ser ut när de är förvånade är
oslagbart- och INGEN kan väl gråta som Lille Skutt?
Dessutom, ärligt talat, finns det någon annan som
LÄRT ungar så mycket som Bamse?
Om viktiga saker. Inte bara underhålla kidsen.
Försöker förklara för sonen att till och med Vargen kommer att
göra snälla saker eftersom Bamse och hans vänner är snälla med
honom. Han ser på mig oförstående.
Å andra sidan så riskerar han ju att bli Svamp-Bobgenerationen så det
är väl kanske inte så konstigt.

Min favoritkaraktär är, och förblir, Skalman.
En mat-och-sovklocka skulle vi alla ha.
Eller en "utombordsmotor inombords".
Så jäkla coolt!

På tal om nostalgi; igår var det Bumbibjörnarna.
Jag gick nästan i spinn.

Bäst jag uppväger all nostalgi med innehåll med lite
utsida. Dags för Top Model.

Vad hade du för barnprogramsfavorit förresten?