Sonen och jag har varit själva i helgen.
Kring Bolibompatid idag kommer maken hem från en tripp till Uppsala.
Den på vardagarna så svårväckta sonen har i helgen vaknat
fem över sju respektive halv sju. Oh the joy!

Efter en konfliktfylld morgon, som slutade med att
alla bestyren tillslut blev gjorda for vi till Nimbys värld
ett par timmar i lördags. Det är förunderligt hur kontaktsökande barn
är med varandra, speciellt på sådana ställen.
Själv var jag utrustad med en bok, vis av erfarenhet.
Dock hittade jag (som alltid) bekanta att prata med också.
Om inte annat så har man ju föräldraskapet gemensamt på
sådana ställen.



Idag gick vi upp på en av dagislekplatserna och lekte, följt av
ett besök i skogen. Vi hade med oss sockerbitar till myrorna,
som de totalignorerade så det experimentet föll platt.
Det är väl så det går när jag försöker vara skogsmullewannabe.
Jag är alldeles för oupplyst för att låtsas egentligen.

Sonen utbrast när vi gick på stigen i tallskogen.
"Mamma kolla det är igelkottar ööööööverallt!
Det blev lätt dagens skratt!

Nyss har svärmor bjudit på hembakta vaniljbullar och
vi har upptäckt varför det kommer in getingar hela tiden.
De verkar vara på jakt efter en övervintring uti vår garagedel.
De svärmar som attan där bak.
Ska beväpna maken med radar och stå inne och heja!

Imorgon blir det att jobba-som jag har längtat.

För övrigt har jag hunnit handla en massa kläder till sonen,
städat mina garderober, rensat i linneskåpet OCH
inhandlat årets första julklapp.

Dessutom har jag köpt en välkommen-hem-present
till maken; Nozovent.
Egentligen tänker jag det är en present till mig själv
om det funkar.
Vad den ska göra?
På förpackningen står det inte allt för subtilt:
Sluta snarka! Sluta snarka! Sluta snarka!

Håller tummarna för att det fungerar.

Nu ska jag och min nacke vila oss lite.

Njut av söndagen!
♥
Frida