Vår charmige underbara son har nått den fantastiska trotsåldern.
Vad hände?
Går det en dag utan utbrott så tror jag nästan det är nåt fel.

Han vill inte klä på sig, inte klä av sig, inte gå ut, inte gå in,
inte sova, inte stiga upp, inte tvätta händerna, inte gå in i affären,
inte gå ut ur affären. Det tar liksom aldrig slut.

Sen kommer de oväntade utbrotten.
Som när jag slog av TV:n i mittenrummet.
Ett rum han inte ens var i.
Stoooooort drama utbröt när en ilsken son
kastar sig gråtande ner på golven för att
HAN skulle ju slå av TV:n.

Ibland tycker jag han ÄR charmig, vilket gör att jag
har svårt att hålla mig för skratt.
Jag vet-inte snällt!

Andra gånger är jag bara ilsk.

Så. Nu ska jag bli klokare hade jag tänkt.
Har precis klickat hem Trotsboken och hoppas
få tips. Min magkänsla har i och för sig fungerat hitills,
men det kan nog inte skada att läsa på litegrann.

På tal om att läsa på.
Dagens småbarnsföräldrar måste vara bland de mest pålästa,
och ändå tvivlar de så mycket på sin egen förmåga.
Snacka om Moment 22. Trots (haha vad jag är rolig) så
står jag för att jag klickat hem boken.
Det kan ju inte dra ifrån i alla fall.

                     


 
Nu ska jag uppsöka sängen.
Har haft en väldans dålig dag.
Ungefär som det där inlägget ni inte skulle läsa.
Fast jag är nog på bättringsvägen med
förkylningen i alla fall så det är alltid nåt.

                                                                    Natti,natti!
                                                                            ♥
                                                                         Frida