"MEN STIG UPP DÅ!"

Jag fick ett aningens bryskt uppvaknande idag.
Sover i godan ro då jag blir väckt av ett avgrundsvrål.
Det är i och för sig inget nytt i det här huset sen
LillA kom, men det var inte han som var källan denna gång.

MEN STIG UPP DÅ! vrålar Maken.

Jag är således både yrvaken och förvirrad.
Visst, det är min morgon, men det är ju ingen som låter.
Måste han dessutom vara så otrevlig hinner jag tänka.

Vaaaaaa? kraxar jag fram.

Maken förklarar snabbat att StorA ligger  i sängen
och ropar att han är hungrig.

En oväntadd konsekvens av rumsbytet har nämligen
blivit att StorA inte längre stiger upp när han vaknar.
Istället ligger han i sin säng och ropar på oss.
Det faktum att han ligger kvar beror i och för sig på att han
inte vet när det är morgon. Det är ju liksom ljust hela tiden.

Idag ska han dock få en klocka i sitt rum så han
kan hålla lite kolla själv.

Förhoppningsvis så behövs det inga fler illvrål i detta hus
efter detta tillägger jag önsketänkande.

I praktiken känns det ungefär lika troligt som att meterologerna
tippar rätt i en väderprognos...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback