StorA: Mamma. Kan du sitta vid datorn och vara chefar (chef).
Jag (som redan sitter vid datorn): mmmm
StorA: Mamma.Då är jag Gud
Jag (misstroget): Är du Gud?
StorA: Ja
Jag: Vad gör en Gud då?
StorA: Typ slåss, snujjaj (snurrar), är snäll mot bebisar,
äter fisk och är snäll mot chefar.
Jag: Jaha. Är det så.
StorA ställer sig framför mig och bugar och drar täcker runt
sig som en slängkappa:
Så gör det så här också (går ner på knä) åsså blundar
de för sin chef.


Känns skönt att vara dyrkad.


För övrigt sa det lilla barnet imponerat
"Mamma, den där fjisyren har jag aldrig sett förr" när
jag satte ihop håret i min vanliga svans.

Verkar som jag inte är den enda med Doriskomplex i vårt hus...