StorA är i en pysselperiod.

Då han har en mamma som icket delar fascinationen så är han rätt
lämnad till sig själv. Kan konstatera att jag inte behövs heller.
Fantasi är inget han råder brist på om jag säger så.

Mormor (tack och lov) har en del bra pysselgrejer så
hon skickade med en del bra saker med dottersonen
när vi hade hälsat på.

Garnet, som var menat att bli hår till gubbar, blev
en gigantisk fälla istället.
Den fästes (till slut) vid min garderob och han ställde sig framför mig.

StorA ( lillgammal och tålmodig)
Mamma, vettu. När du ska hämta kläder då måste du ta bort snooorjet (snöret)
fösiktigt, öppna dörren och ta ut kläderna. Sen måste du försiiiktigt, försiiiktigt sätta tillbaka
snooorjet. Okej mamma?

Jag(road) :Tror du jag fixar det då?

StorA (eftertänksamt och förklarande): Mamma... Vettu.... När du ska hämta kläder får du väcka
mig först så tar jag bort fällan.  Okej?


Pappan gav sig in i leken senare på kvällen och "fastnade i fällan".
Man skulle lätt kunna tro att StorA skulle bli glad för detta.
Glöm då inte att han är fyra år.
Han blev skitarg.
Och storgrät.
Pappa förstörde ju för det var ju tjuuuuvarna som skulle fastna.
Det tycker man Maken borde ha förstått.....


När fällan plockats ihop (dagen efter) fick jag njuta av "Sonic, rödluvan och vargen".
Mycket fin sagoteater.
 
Rödluvan och "Sonic"

Väldigt nyskapande var föreställningen också.
Tydligen var den farligaste i sagan "Kanelbullen" (läs: garntjorven efter fällan)
Den dödade nämligen alla....


"Kanelbullen"


Så kära vänner.
Aktar er för Kanelbullen i helgen :)



♥
/Frida