Jag vet inte vad som egentligen hände när jag for till Stockholm,
men LillA är som förbytt.
Denna lille kille som glatt krypit över golvet i hela huset,
varit självständigt och glad verkar helt enkelt inte finnas mer.
Han är utbytt mot en klängande, behövande kille som
storgråter om man sätter honom på golvet.
Som storgråter då man lämnar rummet.
Som storgråter då man råkar försvinna ur synfältet.
Som storgråter då han är i sängen.
Som storgråter om han står framför en på golvet
framför soffan.

Som storgråter och gnäller om man inte har honom
sittandes i ens knä.

Visst, han har fått en till tand.
Visst, han är förkyld och kan ha ont i halsen.

Men jösses amalia!

Måste gå nu för gissa vad?

Han storgråter i sängen.
Sätter pengar på att han står upp.

SUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.....