I tisdags for jag, min mamma och lillasyster ner till självaste
huvudstaden (vilket jag skrev i det som skulle vara mitt pausinlägg,
men som hamnade fel så ingen har väl sett det).

Tisdagen bjöd på många skratt, varav ett av de första kom efter
landningen på Arlanda.
Jag och syrran tyckte att kaptenen sa
"Vi väntar på ett plan som blivit avvisat och de ska ta bort väskan"
(ja, vi är väl lite mer fördomsfulla än vi trodde".
Mamma kunde dock upplysa om att han egentligen sagt
"Vi väntar på ett plan som blivit avisat och de ska ta bort vätskan".

Prova säga de högt så kan ni förstå vår förvirring (och sedemera lättnad).

Vi installerade oss på Hotell Scandic Sergel Plaza, men begav oss
snabbt ut på stan för lite shopping. Vi hittade alla lite kläder, och vi passade
på att fika också. Efter lite vila mötte vi upp min barndomsvän för middag.
Vi hamnade på en grekisk restaurang som hade god mat.

Anledningen till storstadsbesöket var ju lillasyster audition för Talang 2011.
Om det kan jag inte berätta någonting.

Mest för att jag missade hela skiten.

Natten mot onsdag började jag må...dåligt.
Misstänker det var matförgiftning, för till efterrät åt jag en
Tiramisu (alla andra åt glass) och den smakade lite off...
Så nästa gång litar jag på min magkänsla.
(Ironiskt nog var det en bild på en Tiramisu i mitt pausinlägg)

Onsdagen blev jag med andra ord liggande på hotellet hela dagen,
och återigen bevisas lagen om alltets jävlighet. BITTERT!

Mamma hängde med mig på rummet till det var dags för tävling, och
tvingade i mig vatten och sånt. Lärde mig snabbt att varmt vatten är
mycket lättare att få i sig än kallt. Tog bara sisådär 30 år ;)
Mamma berättade för personalen att hennes dotter var sjuk, så
vi fick låna en vattenkokare och de sa att det var bara att ringa om
jag behövde nåt. Dessutom skulle de "kunna sitta med mig" när mamma
skulle bort om jag var jättedålig. Jag tror iofs inte riktigt de visste
att jag är en gammal tant, men (om)tanken var ändå god.

Vid fyra-femtiden på eftermiddagen då jag insåg jag behövde nåt
mer än vatten ringde  jag roomservice och förklarade läget.
Det enda som fanns på menyn var  gulaschsoppa sa kvinnan i andra
änden, men hon tillade snabbt, att "det vill jag ju inte ha".
Hon gjorde inbrott i frukostkylen men hittade inga  andra soppor.
Fem minuter senare ringde hon upp då hon fixat fram nyponsoppa,
som hon erbjöd sig att värma och komma upp med.
Det, mina vänner, är omtanke och service!



Idag var en rätt mysig dag, om än aptiten inte riktigt är tillbaka.

Jag är trött och slut, men konstigt vore det väl annars.

Återkommer en annan dag med mer uppdatering från de senaste dagarna!

♥ (på avstånd)
/Frida