Igår föll det på min lott att laga middag.
Makens ögon rinner fortfarande så han blundar mest.

Jag stod i köket och hittade på min egen sång om matlagning.
Det är litegrand som Tenacious D:s låt "Tribute", för liksom
det är en sång om en sång så kommer jag för mitt liv inte
ihåg hur min låt gick. Dock återkom fraserna
"hatar att laga mat" och "egen kock" ofta.

Jag frågade Maken hur någon överhuvudtaget kan
tycka det är roligt att laga mat.

Maken (vars rödsprängda ögon lyste av upphetsning):
Har du någonsin funderat till exempel när du gör chili 
"vad händer om jag stoppar i den här ingrediensen", eller tänkt "WOW vad
gott det blir med lite socker i en sås" eller så?

Jag (inte övertygad): Nej.

Maken (hurtigt och förhoppningsfull): Men nån gång?

Jag (bestämd): Nej.

Maken (uppgiven): Ja.....då är det nog svårt....



Ja. Jag gnällde över att laga till kyckling i Tortillabröd. Vissa skulle inte ens
kalla det för "matlagning", men det bryr jag mig inte om....