Trassel

Jag har alltid tyckt att det låter så mysigt när folk
säger att de såg film tillsammans med barnen.

Kanske vi inte är som alla andra helt enkelt?
Alternativt ljuger alla andra.



Vi satte oss ner för att se "Trassel" tillsammans.
StorA pratade sig igenom hela introt.
Det resulterade i att vi konstanst fick svara på
frågor om "varför gjorde hon/han/den/det så". Typ.

Genom hela filmen.

LillA blev galen och började skrika efter våra godisskålar.
Förresten, skrev jag "skrik"? Det var mer som bröl.
Mer än en gång önskade jag att den svenskdubbade filmen
hade undertext om jag säger så.

Sen klättrade barnen ömsom på fadern, ömsom på modern.

Mot slutet blev det spännande och StorA satt äntligen som ett ljus.

När eftertexterna rullade dansade jag, StorA och LillA runt.
Maken mumlade nåt om "Shaken baby" vilket förtog lite av den
goda stämmningen som uppstått.

Nu har LillA stoppats i säng, StorA städar till tonerna av
"Stilla Natt", jag bloggar och Maken kisar mot TV.

Allt som vanligt i vår inte så vanliga familj med andra ord.

Filmen då?
Japp. Den var bra, men jag ska nog se en gång till
bara för att vara säker...


Ha en fin lördag!
♥
Frida

Sen den MED text,(det går!) och UTAN ettåring! :)



Kram!!

Haha, jag och Jocke såg den själva ikväll och JAG ÄLSKADE DEN!!!!!:):):)

Nu är ju mina barn ganska stora, så nu sitter elvaåringen tyst och stilla, nioåringen kan fråga en del om handlingen - men sexåringen hänger mest upp och ner över ryggstödet på soffan och är inte tyst en sekund.



Det där med att "spela spel" tycker jag låter så mysigt, men herre-du-milde så fort det blir o-mysigt i vår familj med arga anklagelser om fusk och livets orättvisa när tärningen inte faller som man önskat :-/

SOM ni inte är ensamma! Att försöka se tv gemensamt i det här huset är som att på given signal samtidigt starta tvättmaskinen, torktumlaren, mixern och dammsugaren, medan man under tiden fyller ungarna med uppåttjack av icke godkänd art. Socker borde för övrigt också vara icke godkänt att ge barn.

Karro:

Jag ska göra det. Nån gång när jag är själv hemma,eller rättare sagt, alla andra sover för det är troligare att det inträffar...



LenaJL:

Definitivt utan ettåring. Gör inte om det misstaget igen.



Cissi:

Smart av dig!



Ingela:

Jag tolkar det ändå som att det kan bli bättre. Jag menar, en av tre som tittar i alla fall :)

StorA blir asförbannad när han förlorar i Memory. Men så har han ju en mamma som inte lägger sig heller. Å andra sidan så när han vinner så gör han det verkligen på egna meriter (och jag försöker vara god förlorare) ;)



Victoria:

Tack och loooov att det finns fler som har det som oss. Jag känner mig väldigt upplyft faktiskt av detta faktum. Socker är en farlig drog, men en härlig sådan tyvärr.

Jag har aldrig varit så förtjust i tecknade barnfilmer... Saltkråkan och de andra Astridfilmerna tittade jag däremot gärna på. =)

Tantvarning skulle jag tro när man uppskattar att titta på fin natur och så där. ;)

Fråga mina barns pappa om film och film på bio. Hans skräck var Pokemonflmerna som var poppis när sonen var liten.

Malin:

För mig behöver det ena inte utesluta det andra. Barnfilmer är bra!

Och ja. Lite tantvarning på naturuppskattning, men det tycker jag också är helt ok :)

Jag gillar tanter också ;-)

Pokemon har jag sluppit. Däremot var Teletubbieseran jobbig. Är dock rädd för att LillA är på väg dit snart. SUCK!