Tvivla är väl en synd? I alla fall är det synd att tvivla.

Föreställ er följande:

Dagis, förlåt, Förskolan ska ha skidtävling.
Ett stackars barn, vi kan kalla honom för StorA, har så dåliga
föräldrar så han inte äger några skidor.
Dock får detta barn låna grejer av både en kompis och sin kusin.
StorA får prova att åka EN gång, men sin mamma som vi kan
kalla för Frida, på söndagen.

På tisdagen (läs:idag) var det dags.

Frida och hennes son ger sig ut i skogen med de andra.
StorA vill att Frida ska följa med spåret runt om han ramlar.
Det passar mamman bra eftersom hon inte litar på sonens förmåga
att stå på benen, alternativt, ta sig upp efter ett fall.

StorA visar sig vara en fena på skidor och ramlar endast tre gånger,
varav han tar sig upp två gånger helt själv.

Mamman, som väger aningens mer än de små barnen som fuskar med skidor
på fötterna, trampar ständigt igenom snön. Inte så hon fastnar, men hon har
det nära dödenjobbigt aningens kämpigt i skogen.

Hon tröstar sig med att även de barn som går sjunker ner.
Så även de andra få vuxna som gör samma sak.

Sonen spurtar från mamman i slutet och är inte ens anfådd.
Mamman är helt slut.

Sonen får en välförtjänt medalj.
Mamman får ont i nacken och ett träningspass värt duga.

Av detta har denna mamman lärt sig två saker:
1. Det är dumt att pulsa i djupsnö ( hon överdriver bara lite)
2. Det är dumt att tvivla på sonens förmåga.


Personerna på bilden kan ha lite att göra med hon som skrivit inlägget.

Hahahaha, Frida!!!!Sluta aldrig blogga!!!

Du är bara bäst :)

Omg!

Frida jag säger det igen!

Aj lavv jo!

(och storA)

Hahahaha ! Underbart...

Ja på nåt sätt känner man liksom igen sig...hihi !



♥ ♥ ♥

KRAAAM EVA

Hi,hi, du fick ju ett tränigspass på kuppen. ;) Visst är det helt otroligt vad dom små kan å lär sig fort. ;)

Kramen, Maria

Hi hi, ja i morgon förväntar jag mig minst en lätt buffé och kanske lite massage?

Alltså. Det var ju inte jag. Typ. Eller.

Okej. viskar Det var jag. Och jag lider av träningsvärken och nackvärken från h-vetet. Men lika glad för det är jag men gladast är nog räven (som fått tillbaka sin skog). ;)

Detta skulle jag vilja ha sett! Ska springa runt med Oscar på fredag och ta kort(eller det får farfar göra).

Barn kan mer än man tror och lär sig otoligt snabbt.

Mohahahahahaha jag älskart!



Hörrudu. Jag känner nu att det är dags att börja gå på gymmet inför pebbels dagisgående. Jag kommer typ dö annars, om jag kommer dit otränad.



BRA kämpat! :D

Karin: Skicka farfar att springa. Det är asjobbigt! I alla fall om terrängen liknar den på StorA:s dagis...

Nadia: Kör igång! Det är nästan för sent redan ,-)

hahahaha

Ring mig nästa gång!!! Här finns skidor å en mamma som älskar att åka :))

Floosan: :)

Linda: Gör dig beredd vid den här tiden nästa år redan nu :)