Maken lyckades med konsstycket med att tappa bort sin mobil.
Han visste dock att den var hemma.
LillA blev snabbt utsedd till syndabock eftersom han
har en tendens att ta saker som inte är hans.

För att göra saker än mer komplicerat så insåg
Maken att sagda telefon var satt i ljudlösläge.

Efter att ha gått runt i huset några varv bestämde
han sig för att ringa till den från hemtelefonen.

Detta han också gjorde.

LillA visade sig vara utan skuld då telefonen återfanns på
byrån i vårt sovrum.

Väl där ser han att han har ett antal missade samtal, bland
annat från "Frugan" som jag heter i hans telefon.

Jag är inte hemma vid tillfället så han bestämmer sig för att
ringa upp.

Samtidigt ringer det på hemtelefonen, vilket gör honom aningens
irriterad. Han plockar upp sagda telefon för att se vem det är.

Han inser då att han själv är boven i dramat och jag dumförklarar
honom när jag kommer hem och han återger anekdoten.

Med andra ord är allt som vanligt här hemma på Sjukvägen...