Nu är det färdigt med mitt småpoppande!
Makens förgyller mitt trettioförsta år (och framåt) med denna braiga grej som jag
kan "docka" med min Iphone.

Inte dåligt alls!

Av sönerna fick jag ett halsband som enligt StorA "är som guld".
Han känner sin mamma!
Förutom att det inte är guld, och det kliar bara jag håller i det,
var det en finfin present. Saker som kommer från hjärtat är alltid finast,
speciellt om det är från en kärleksfull femåring (och aningslös ettåring)!



Inskolning pågår för fullt, och än har det inte varit några problem faktisk.
Jag är medveten om det låter lite kaxigt när jag skriver det, men
jag är faktiskt inte förvånad att det går bra.

LillA är i en frigörelseperiod just nu. Vill mest upptäcka världen, och inte
alls mysa med dem han har omkring sig.

Jag vet att bakslag kommer att komma även på förskolan, men det
låter nog vänta på sig en period.

Nu ska jag passa på att göra lite nyttigheter då jag är "helt själv".
Är dock på standby om förskolan skulle ringa.
Kanske jag skulle poppa lite musik så där riktigt högt då jag
inte behöver ta hänsyn till någon annan?


Ha en fin dag!
/Frida