Är det bara i vår familj det är så här?

StorA kommer och lägger sig i min famn.

Tänk dig en femåring som ligger som en bebis.

Och snyftgnäller.

Han har ont i naglarna säger han.

 

Jag: Då måste du sluta bita på naglarna...

StorA (snyftgnällande dramatiskt): Jag kaaaaaan inte!

Jag: Det är bara du som kan sluta. Jag kan inte hjälpa dig.

Maken (lägger sig i): Vi får väl he lim på dina händer

StorA (börjar gnällgråta och blir upprörd): Nä då fastnar mina tänder!!!!

 

 

Fem minuter senare yttras orden:

"Förlåt för att jag kastade min prutt i ditt ansikte".

 

 Från Maken. Till (en inte så glad) StorA.

 

 

Ibland känns det som jag är den enda vuxna i det här hushållet....

 

 

 

 

Fast oss "här utanför" roar verkligen det där barnasinnet du har i din närhet upp! ;)
Jag är glad att du är så generös och delar med dig!!!