Konsten att se det lilla i det stora

Vi besökte en djurpark när vi var på semester. Palmitos park hette den.

Bussresan dit var smidig, och väl framme slogs jag av hur

vacker natur det var. 

Både jag, Maken och grabbarna gick runt och mådde bra.

Eller.

Jag tillhör kategorin som tycker det där med fåglar är lite läskigt,

och om det fanns överflöd av någonting på detta ställe så var 

det just bevingade djur av alla de sorter.

Jag trotsade min rädsla halvvägs in i parken då det fanns en möjlighet

att ta ett familjekort. Kruxet var bara att det var ett utökat familjekort med

en sisådär sex papegojor. Smågrabbarna höll var sin i händerna, och 

Maken fick ta de resterande fyra. Kortet blev bra och av obehaget syns 

inte ett spår faktiskt.

 

Det fanns delfinshow, rovdjurshow, papegojshow och förutom det 

djur i överflöd. 

 

När vi närmade oss en ihängnad blev det liv i luckan.

 

 

Maken: Kolla killar. En krokodil!

StorA: Och kolla, det bor en sköldpadda där också.

LillA (springer exalterat fram mot fönstret och utropar): KOLLA MYYYYYROR!

 

Fint att någon uppmärksammar de naturliga inslagen på djurparken liksom!

 

Han är som jag er lilla kille! =)
Vet inte hur många gånger jag var i ALV när barnen var små och jag såg irriterade föräldrar som betalat surt förvärvade slantar för att de små liven hoppade runt på stenar eller klättrade på "inte stöta marken banan", ungefär sådana saker man kan göra hemma - istället för att se på "det som kostar". ;)
Det är då det är bra med årskort. ;)