Idag var jag och såg min pepparkakebebis (jo LillA var en sån) som med sina kompisar utgjorde jordens charmigaste Luciatåg.

I publiken hade jag världens bästa sällskap i form av en StorA som tog sina storebrorsuppgifter på största allvar.

Med tanke på att LillA först ville vara klädd som karaktären Elsa (från Frost), sen en häxa, och tillslut på nåder gick med på att vara pepparkaka om han fick vara bebis var jag lite orolig för den unge mannens humör.

Därför bad jag StorA säga till lillebror att han var en fin pepparkakebebis.

StorA tittade frågande på mig och sa:

Men vadå? Jag tycker ju att han ser ut som en sådan, plus att jag vill ju säga det så han blir glad! 

Han är omtänksam den där StorA!

Efteråt bjöds vi alla på pepparkaka, glögg och saft och surrade en stund.

Jag måste säga att jag är grymt imponerad OCH tacksam för att personalen ordnar sånt här för barnen och oss släktingar!