Sex år var inte helt bortkastade....

Känslan när barnen har sjungit "Broder Jakob" och StorA frågar om jag kan den på

engelska, och jag bara "Nä, men på franska".

 

Sen sjunger jag den, och har tillbaka tittar två imponerade barn.

 

Den känslan.

 

 

Mina två fransklärare hade varit tårögda av glädje (och aningens förvånade).

 

 

Jag var så usel på franska att jag fick frågan varje gång jag räckte upp handen. Typ så sällan som möjligt.