Jag fick en kommentar här från MalinB om mina tankar
kring Socialdemokratin och Mona Sahlins avgång.

Såklart har jag haft många tankar kring det, men
det är otroligt svårt att sätta på pränt.

Jag tillhör dem som "gillar" Mona Sahlin, och
tycker hon är en kompetent politiker som
jag gärna sett som statsminister redan idag.

Så blev ju inte fallet.

Jag konstaterar också (lite krasst) att det stora medierna
i vårt land fortsätter att använda sig av tabloidjournalistik
och skapar krigsrubriker oavsett om det finns fog för det
eller ej.

Faktum är dock att vi Socialdemokrater har en del
val framför oss.

Vår grundideologi bör stå fast.
Om jag fick önska fritt så skulle vi även satsa på följande:

En grund bör vara en riktig klyscha.
Lika lön för lika arbete.
Det är fortfarande inte så.
För att det inte görs någonting egentligen
för att se till att detta blir verklighet.

Dessutom tycker jag att det ska vara samma
skattesats för alla, undantaget pensionärer som
de facto redan skattat en gång för pengarna de
sedemera ska leva på.

En annan fråga som känns aktuell är regler kring Föräldraförsäkringen.
Jag önskar dock att föräldraledighet (oavsett längd) blir
överhoppningsbar tid. Således ska man inte straffas för att
man är föräldraledig genom att tappa LAS-tid.
Dessutom vill jag att de tio dagar i samband med
barns födelse ska vara "könlös".
Varför ska det bara finnas "pappadagar"?
Jag vill ha FÖRÄLDRADAGAR som man kan dela
mellan sig hur man vill.

Vad vi behöver rent polititskt är att prata ett språk som alla
förstår, men skippa fraser som människor inte längre
tror är någonting mer än tomma ord.

En tydlig skillnad mellan oss och "Alliansen" är att vi
bryr oss om människor. Alla människor.
Inte bara de som arbetar.
Vi måste se till att utbildningssystemet passar så
många som möjligt. Detta uppnår man inte, enligt mig,
genom att ge betyg från lägsta klasser och
disciplinera barn. Vi måste ge utrymme för att undervisning
kan ges till att som är anpassat till dagens informationsflöde.

Många barn/ungdomar har behov av mindre grupper.
Jag skulle vilja säga alla. Jag önskar mindre antal
barn per vuxen i både förskola/skola för att förhindra
att barn faller mellan stolarna.

Jag önskar att det satsades på lärlingsplatser inom
många yrkesområden. Vi behöver vara många som
arbetar. Innan 40/50-talisterna "flyttar på sig" måste
den yngre befolkningen komma in på arbetsmarknaden,
så att den arbets-och-livserfarenhet som finns inte går förlorad.
Mellan generationer har vi mycket att lära oss av varandra.

LAS bör absolut INTE avskaffas. Det är redan arbetsgivarens
marknad, och utan dessa regler så står vi arbetstagare
helt utan skydd. Dessutom ska alla arbeten som utförs i
Sverige, oavsett utförare, omfattas av kollektivavtal.
Som bekant är ju lägsta lön utan kollektivavtal noll kronor.

Sjukförsäkringen ska inte ha ett slutdatum.
Viktigt är att se till att inga människor glöms bort när det blir
sjuka. Rehabilitering ska erbjudas till alla, om det "så bara"
rör sig om gruppmöten. Att ingå i ett socialt sammanhang är
viktigt för oss alla.

Det ska inte vara möjligt att anses för frisk för att vara sjuk,
men för sjuk för att kunna arbeta. Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassans arbetsgivare (STATEN) har en skyldighet
att se till att det inte blir så.

Dessutom ska varken sjukdom eller
arbetslöshet dubbelstraffas med sänkta inkomster.
Reglerna kring deltidsstämling må ha varit en fin tanke
om det nu inte var för det lilla kruxet att det är företagen
som bestämmer, och skiter fullständigt i att sina anställdas
stämpeldagar tar slut. Just nu har vi ett system som gör att
människor måste neka till arbete då deltidsstämpeldagarna
tagit slut för annars klarar de inte sin ekonomi.
Snacka om ironi (och tragik)


Detta är bara några av mina spontana tankar kring
vad som påkallats av valutgången och Mona Sahlins avgång.
Således vet jag inte riktigt om någon röd tråd kunde urskiljas.


För att besvara din fråga MalinB så näpp, jag tänker inte ställa
upp som kandidat ;)

Min stora favorit till efterträdare har klart deklarerat att hon
inte kommer att stå som valbar.

Det som då återstår är detta:
Nytt blod. Nya ansikten. Värderingar grundade i Socialdemokratiska
historian, men med nya infallsvinklar.

Ett som är säkert.
Jag kommer att följa utvecklingen med spänning.