Förr sov man länge.
Nu är man glad om man fått sova hyfsat under natten.

Förr låg man på soffan och slötittade på film/serier.
Nu försöker man se en film/serie men får pausa sjuttielva gånger
då (yngsta) barnet behöver uppmärksamhet efter sovstunden.

Förr åkte man ner på stan.
Nu åker man ner på stan först när det passar in i barnens rytm.
För i ärlighetens namn. Hur roligt är det att dra omkring bland folk
med en gnällig bebis? Not so very much.

Förr såg man till att göra ingenting på helger.
Nu har jag redan sorterat tvätten.
Maken klipper gräset (och här måste jag lägga till det som
alla skriver lite hurtigt i sina Fejsanuppdateringar "för sista gången i år ;-) " )
Han ska sedan övergå till att fixa brädfodringen kring nya fönstrena.

Förr blev man glad för en middag ute på lokal och en bio
Nu blir man överlycklig för en stund på tu man hand.

Just nu blir jag dock överlycklig för att Maken stack in huvudet
genom altandörren och frågade om vi skulle åka på stan.
Som på ett brev på posten vaknar lilleman och vill ha mat.

Kanske allt inte var bättre förr?

När jag kommer hem idag från stan så har jag ju inte
ett berg av tvättade kläder som väntar i alla fall.
De har jag ju redan tagit hand om.

Förr hade jag heller inte en jollrande bebis eller
en störe kille som då och då ropar "Mamma jag älskar dig vettu"

Nä.
Det var sanneligen inte bättre förr.
Bara annorlunda.

♥
Frida